Trattoria da Pasquale är ett skönt litet italienskt hak, omöjligt att inte återvända till. Här hänger de riktiga Sopranos.
Med italiensk tv-underhållning i ena hörnet och en kitschig bardisk i det andra måste Trattoria de Pasqual kallas genuint italienskt. Maten här är alltid vällagad, enkel och god, med tonvikt på hemlagad pasta. Ljudnivån kan vara en aning hög, vilket snarare förstärker trattoriavibbarna än verkar störande.
Vi älskar att gå hit. Skälet är pizzan. Pizzan här är den bästa i stan, om man räknar bort alla delikatesser som gräddas i stenugn. Som fina Cyrano.
Pizzan på Pasquale är minst sagt väldigt fet och svulstig, särskilt en pizza som heter Ida, proppfull av oxfilé och bearnaise. Den är mäktig som ett gästabud, och helt makalöst god. Men det finns en hel rad av valmöjligheter och kombinationer. Vi föreslår att ni går igenom hela pizzamenyn.
Pastan är trevlig den med. Väl tilltagen och gjord för en hamnarbetare snarare än ett popsnöre eller än, Gud förbjude, modebloggare. Det här är bastant och kraftig mat. Och så är det genomgående när man lämnar pizzalandet. Man blir mätt även här. Och det är fruktansvärt gott och prisvärt.
Annars är Pasquale som vilken liten italiensk kvarterskrog som helst: servicen är hjärtlig, maten rejäl och billig och du hittar naturligtvis olja, Amarone och strega om du nu skulle vara lagd åt det hållet.
