Det återkommande mantrat kommer att vara det här med förväntningar. Förväntningar på Stearin: väldigt höga. Det är ännu lugnt och stilla när vi kommer in i den lilla matsalen, kanske på grund av Melodifestivalen.
Ett koncept som effektivt rensar bort idioter från krogen innan klockan 23.
När fördrinken beställs får ena middagspartnern reda på att baren inte har någon gurka, lite trist då det är en utmärkt ingrediens i en GT. Bröd är dock bröd och med smör är det fint till ett glas kall fulgin, utan tonic och utan gurka. Tyvärr är presentation av vinet till förrätten väldigt sparsmakad, vilket är tråkigt då vi har beställt ett vinpaket till våra trerätters.
Den ena förrätten är bläckfisk och när första tuggan med tillbehör hamnat i munnen blir vi förvånade. Vi förväntade oss att det skulle vara himmelskt. Det var det inte. Det var en intensiv men besk smak. Bläckfisken var bra, stekt i olja med chili, men både vin och huvudingredienserna kom i skymundan när sältan tog över.
Den andra förrätten är en lantpaté med inkokt plommon. Fräscht men sidsalladen var överflödig. Inte heller här lyfter vinet. Det är nu hjärtat börjar slå lite snabbare. Kommer förväntningarna att uppfyllas? Det ser mörkt ut och vi pratar lite om maten medan vi inväntar varmrätterna. Servisen är trevlig och korrekt, det är en lugn kväll och det känns lite som att vi lämnas ifred, inte att vi ignoreras. Vinet till varmrätterna presenteras utförligare och här lyfter det. Maten är bitvis himmelsk, långa, anka, krabbstomp, fänkål. Dryckesmatchningen till desserten är helt sinnesjuk. Att servisen verkar ha frågat köket om vad äggost är (bara för att kunna förklara utförligare för oss) gör oss lika glada som när vi stoppar det i munnen. Och precis när det ska antecknas att vattnet inte står på bordet fylls glasen på. Underbart. Vi letar fel i allt, för som sagt, man ska ha höga förväntningar på ett ställe som Stearin. De flesta felen är på ytan. Sedan skrapar man på den och det som väller ut är lycka.
