
I Köpenhamn tänker man på de där små detaljerna som gör allt lite trevligare, detaljer vi verkar glömma i Sverige. Ta de danska tunnelbanevagnarna. Kortsidorna i vagnarna består både fram och bak av glasrutor som gör att man ser ut över rälsen när man svischar fram där genom tunnlarna. Ett sånt litet nöje förhöjer upplevelsen just precis så mycket att man faktiskt vill återvända till stans underjord igen.
Och när man kliver upp ur underjorden på Kongens Nytorv får man direkt syn på pampiga Hotel D'Angleterre. Detta var nazisternas högkvarter under ockupationen, och det vet alla skolbarn, så det behöver vi inte tänka mer på nu. Alltså inte tänka på att det var proppfullt med nazister här som stövlade omkring och bar sig illa åt. Tänk alltså på vad som helst utom det när du är här inne. Det är bakom oss nu. Putzweg.
Det finns en alldeles fantastisk bar på D'Angleterre med några av de skönaste läderfåtöljer man kan föreställa sig, fåtöljer som får dig att vilja röka cigarr och ha stor frodig mustasch - vare sig du är man eller kvinna.
Men det är restaurangen man verkligen ska ta sig hit för. Och man möts igen av en sån där dansk detalj som garanterat inte finns i Sverige; hela det stora matsalsgolvet är täckt av ryamatta. Visserligen en tät och fin ryamatta men också ovanligt långhårig, inga fotsteg hörs och allas konversationer sugs upp av den här ljuddämpande mattan. En ombonad och märkligt kuvösliknande känsla sprider sig i kroppen och plötsligt står en servitör där, helt iklädd svartvitt med en krokodilskinnspräglad lädermeny under armen. Allt, tydligen, för att förstärka min känsla av att vara mitt i filmen The Shining.
Maten är fransk, elegant, enkel och förstummande god. Ett duvbröst är perfekt blodrött och de medföljande grönsakerna är minutiöst detalj- skurna och lagade till perfekt konsistens. Desserten på danska vinteräpplen kommer som trio och är så fulländad att jag nu överväger att ockupera Danmark och ta D'Angleterre som högkvarter.
Öppet: Alla dagar 17.30-23.00 (restaurangen), 12.00-01.00 (baren).