Liebling

Lokalen på Timmermansgatan 24 har stöpts om otaliga gånger under de senaste tio åren, och inte minst blivit berömd genom serien Rocky under början av 2000-talet. När Sjögräs huserade här under samma era räknades krogen till en av Södermalms bästa sådana. Lokalen togs sedan över av Anders Öfvergård som kommersialiserade skiten ur den genom att spela in tv-programmet Arga Restaurangen i densamma. Detta resulterade i den förvisso acceptabla krogen Angry Diner, vilken strax därefter hamnade till försäljning på Blocket. Som räddare i nöden klev därefter ägarna bakom Tjoget om och öppnade Paradiso, som i sin tur har stöpts om till dagens germanofila bistro vid namn Liebling. 

Hängde du med i historielektionen? Det spelar kanske mindre roll, då det viktiga är att krogen för första gången på en längre tid verkar ha hittat hem. För efter ett drygt år med Liebling tuffar verksamheten oförtrutet på, detta trots att pandemin pågått under hela dess livstid. 

På matmenyn ryms idel tyskt mathantverk såsom schnitzel, korv och strudel medan vinlistan i sin tur även den frestar med en rad godbitar från samma region, i såväl vid som röd kulör.

Vid tillfället för vår recension faller valet på currywurst och schnitzel, såklart. Du åker inte till Italien utan att beställa pasta och pizza heller. Till detta väljer vi potatis i form av sallad och pommes, samt gemsallad och kål i lite olika former. Det låter kanske enklare än vad det är, för det är en konst att få så förhållandevis enkla rätter att dansa. 

För dans, det blir det. Kanske inte en lättfotad balett utan kanske mer av den livfulla kroppsrytmik som traditionellt utförs till Oompah-musik, för att hålla oss kvar i den tyska regionen. Maten som läggs på våra tallrikar är avskalad och vällagad utan krusiduller, och väl tilltagen i portionerna precis som förväntat. Det är helt enkelt jättegott. 

I glasen finns givetvis klassisk tysk lager och weissbier direkt från fat, men även ett gäng utvalda hantverksöl för den som vill ha något mer humligt. Här vill vi emellertid slå ett lag för den tyska terroiren som ligger till grund för den gedigna vinkällaren. Vid tidpunkten för vårt besök provar vi såväl en Blaufränkisch som en Spätburgunder som passar utmärkt till det som ligger på respektive tallrik.

Det enda lilla abret är väl eventuellt att menyn kanske inte riktigt är en sådan du vill återvända till flera gånger i veckan, så vi nöjer oss tills vidare med en tysk dag i veckan. Prost!