I slutet av sommaren öppnade restaurang Portal i samma lokaler som tidigare huserat en gammal kinarestaurang på Sankt Eriksplan 1. Bakom krogen ligger den tidigare Årets Kock-vinnaren Klas Lindberg, som bland annat har en sejour på stjärnkrogen PM & Vänner på sitt cv.
Att lokalerna tidigare fungerat som en halvsunkig lunchkrog vittnar inget om i dagsläget. Det är ljust, fräscht med materialval som för tankarna till en nordisk inredningstidning. Vi slår oss ner på varsin furustol och ögnar snabbt igenom menyn, vilket går ganska fort då den består av fyra förrätter och ett par fler varmrätter. Vi beställer in samtliga förrätter och ett par av de varma.
Färskpotatisen tillika paradrätten "Love Stew" (150 kronor) kommer in först och serveras i panna med äggcréme och kalixlöjrom. En len och rund rätt i all sin avskalade snillrikhet. Råbiffen (165 kronor) som därefter blandas vid bordet kommer in skrapad i härliga bitar och serveras med picklad silverlök, rödbeta på två vis och en skvätt cognac för den som vill. Den tredje förrätten i form av en kungskrabba (185 kronor) serveras plockad ur skalet med ett generöst gratinerat täcke av vitlök, smör och persilja. Köttet är spänstigt och ackompanjeras fint av de härligt feta tillbehören. Det är gott, om än föga överraskande. Vi får slutligen in lite sallad (110 kronor) från trädgården med rom och tryffel. Inte heller här är det tal om några smakexplosioner men överlag väldigt gott.
Till varmrätt går vi lös på fylld vaktel (265 kronor) som serveras med en len sellerikräm och sotade lökar. En sky baserad på soja och sesamfrön skedas vid bordet över rätten, av vår servitör. Det är ett elegant grepp, även om det vid vårt besök blir lite för mycket av det goda och resulterar i en lite väl såsig tallrik. Vakteln, å andra sidan, är fint saftig. Den äggbaserade fyllningen ger fågeln struktur, trots att den till konsistensen får oss att tänka på omelett. Sellerin, som serveras både som mos och rått skivad, är ett fräscht och välbehövligt komplement. Rätten framför allt väldigt tjusig och för tankarna till en Slottsweekend, något man får serverat på en Herrgård. Även den vegetariska varmrätten i form av svartrot med getost, bönor och mandel serveras på ett värdigt sätt där du som gäst själv får klippa upp bindningen med en liten hipstersax, fiffigt!
Vi avslutar med den egentligen enda besvikelsen för kvällen, en päronglaserad fläsksida (195 kr) som mörkokats men nog blivit kvar något för länge under värmelamporna i köket. Den är torr och ljummen och potatiscrémen har antingen glömts bort eller tagit form som dressing. Rinnig och dold under salladen. Här ångrar vi att vi istället inte valt en köttbit efter vikt från den svarta tavlan bakom baren. Det får bli nästa gång.
