Den knallrosa neonskylten med restaurangens namn skulle kunna betyda vad som helst. Shady videobutik? Pizzeria? Nej. I själva verket är det en krog med tillhörande coctailbar som öppnats med ambitionen att göra Mariatorget till en krogdestination värd en omväg. Vi tittar in drygt tre månader efter öppningen för att se om förhoppningarna infrias.
Sjögräs gamla lokaler har förvandlats till något helt nytt. Stolar i rotting, gröna växter och fullt av småbord. Det är mysigt och har en lite kolonialkitchig känsla som får stället att kännas avslappnat och uppstyrt på samma gång. Det öppna köket är hjärtat i lokalen, kockarna jobbar fokuserat men i ett sansat tempo. Ibland kan den typen av köksarrangemang kännas krystad och stressande, men i det här sammanhanget funkar det finfint.
Menyn är lättöverskådlig och okomplicerad. Fyra förrätter (125-165 kr), fyra varmrätter (235-300 kr) och fyra efterrätter (45-85 kr), samtliga beskrivna kortfattat med tre huvudråvaror. Menyn är tydligt säsongsbaserad med mycket vintergrönsaker som kål och rotsaker och vinlistan är gedigen med priser i hela spannet. Servispersonalen guidar oss snyggt genom vinjungeln. Personalen är överlag väldigt sympatisk genom hela besöket - håller avstånd men är snabbt på plats om något saknas eller om frågor uppstår. De är proffsiga och får oss att känna oss både välkomna och avslappnade, precis som det ska vara.
Vi får in en förrätt med bläckfisk, svartrot och mandel (150 kr) och en tarte tatin med lök, jalapeñokräm och getmjölk. Bläckfiskrätten är både fin i utseende och smak, lena smaker och stor texturvariation. Vår tarte är gjord av filodeg och är krispig och frasig. Jalapeñokrämen överraskar, och hamnar på rätt sida av omdömet "intressant". Getmjölken är en fluffig liten kula på toppen som tillför i form av konsistens, men den getiga delen av mjölken har bleknat bort och gömt sig någonstans. Vi kan i alla fall inte detektera mycket av den i sällskap av de övriga smakerna.
Varmrätterna är rejäla anrättningar. Ren med rotselleri och bladkål har ordentligt med protein, faktiskt så mycket att vi inte orkar äta upp allt trots att köttet är perfekt. Rotsellerin har bakats i ugn och är smakrik och söt, och har sällskap av en rotsellerikräm som gös oss mycket lyckliga med sitt rökiga djup. Allt sammans omsluts av en skysås som är söt och precis snäppet för salt, och får rätten i sin helhet att kännas tung med övervikt av just det, sött och salt. Den enda vegetariska huvudrätten, persiljerot med dragon och svamp, spinner vidare på det sötsalta temat. Rätten är rustik och rättfram, och stor omsorg har lagts på varje råvara. Sammantaget blir allt dock för sött och jämnt i smaken, och vi saknar något som sätter ned foten och bryter av ordentligt.
Vi tycker om Paradiso, och de har lyckats ypperligt med att göra krogen till en lite mer upscale kvarterskrog, men vi längtar till våren och är nyfikna på hur kokkonsten utvecklar sig med andra lite mer lättsamma råvaror. Slutligen då, har de lyckats göra Mariatorget till en mer intressant krogdestination? Absolut.
