Johan P

Vi var en gång stolta över vår saluhall i Malmö och blundade inför det faktum att det egentligen inte var något annat än ett restaurangtorg.Vi var en gång stolta över vår saluhall i Malmö och blundade inför det faktum att det egentligen inte var något annat än ett restaurangtorg. Det var inte en färgkaskad av nyskördade grönsaker, det fanns inga blommor som auktionerades ut till underpris vid stängningsdags eller hönor som slaktades på plats. Men restaurangen Johan P fanns. Och Johan P:s fiskdisk var det enda som kunde dra tanken till en traditionell saluhall. När man valde att göra om till lyxhotell blev malmöbon förtvivlad, men med facit i hand blev det bra. Johan P är den restaurang som fått stanna kvar och de halverar nu hummer på löpande band i det nybyggda köket. Konstigt nog har de behållit det tråkiga vita slakterikaklet, men Chet Baker mjukar upp med sin lugnande röst och gör allt mysigt.
Som i alla andra kuststäder förväntar man sig att saltdoften ska ligga tung på stadens restauranger, och menyerna ska färgas av dagens fångst. Pinsamt nog är Johan P Malmös enda fiskrestaurang. Vi är glada att de axlar det tunga ansvaret med bravur och betalar gärna flera hundralappar för att få rödefisk med tryffel och exceptionellt god sill, ja kanske den bästa vi ätit. Men om vi betalar 210 kronor för en förrätt har vi även förväntningar på servicen. Som att vårt bokade bord är färdigdukat då vi anländer, att vi inte ska behöva vänta i 50 minuter på den första rätten eller behöva be om den missade brödkorgen halvvägs in i middagen. Visst, vi ser i blicken att de försöker, men för så höga priser ska servitriserna finnas vid bordet innan vi ens förstår att vi behöver dem, osynligt närvarande. Här är de mest bara osynliga vilket skapar en irritation som tyvärr går ut över den helt fantastiska marulken som grillats med parmaskinka och serveras med en vitlökssky.
Köket vinner denna kväll och det är tillräckligt för att vi ska komma tillbaka, men då hoppas vi att servicen kommer upp i samma klass som maten.