Kocken på Dozo, Andreas Palm, brukar klaga på att det är så tråkigt att ta sig till jobbet. Han tvingas ta spårvagn, byta till ny spårvagn innan han hamnar på Skårsgatan 48. När han berättade detta för mig kände jag mig nästan tvingad att dra ner hans byxor, lägga honom över mina knän och aga honom blossande röd.Kocken på Dozo, Andreas Palm, brukar klaga på att det är så tråkigt att ta sig till jobbet. Han tvingas ta spårvagn, byta till ny spårvagn innan han hamnar på Skårsgatan 48. När han berättade detta för mig kände jag mig nästan tvingad att dra ner hans byxor, lägga honom över mina knän och aga honom blossande röd. Detta eftersom hans arbetsplats, den japanska minimalistiska renässanskrogen Dozo, är belägen i ett klassiskt vackert funkisområde i hjärtat av Örgryte. Till och med resvägen dit med 5:ans spårvagn är lika vacker som Andreas signaturrätt, ett ankbröst med russin, blomkål och sötsatt ankleversås, men det biter inte på kocken. Well, det är som det är, det största problemet är inte Andreas aversion mot Örgrytes bäckar, fauna och flora, utan det faktum att inte en jävel vet var Dozo ligger. Dozo är Göteborgs mest anonyma smultronställe. Det är faktiskt ett litet under att ens Andreas hittar dit.
Men det är läget som är charmen med Dozo. Lokalen är också fantastiskt mysig med sin råa och minimalistiska inredning bland dunjackor, stadsjeepar och de annars så klassiska villorna.
Huvudpersonen är naturligtvis maten – Andreas och krögaren Kalle Grafström har skapat en alldeles unik asiatisk upplevelse, både vad gäller maten och drycken. Det handlar om desserter som inkluderar hemmagjord chokladdryck, sorbet som ser ut som ett litet djurhjärta, Barolo-viner, flertalet unika saké-varianter, japansk råbiff, öl från rött ris, pilgrimsmusslor, tonfisk och sushi av ypperliga råvaror, vackert upplagda och med ett perfekt tuggmotstånd. Ja, inte undra på att vi gav restaurangen Göteborgspriset i kategorin Krog. Ni borde genast ta stadsjeepen dit.
