Brasserie Lipp

På Lipp finns ett inarbetat koncept och det känner man direkt när man kommer in. Att krogen har många år på nacken och att den har överlevt så länge som den har gjort kan bero mycket på just det.På Lipp finns ett inarbetat koncept och det känner man direkt när man kommer in. Att krogen har många år på nacken och att den har överlevt så länge som den har gjort kan bero mycket på just det. Man vet vad man får och det mesta de har att erbjuda motsvarar förväntningarna. Det är egentligen ingenting som imponerar speciellt. Förutom råbiffen och servicen som är ypperlig vid våra besök. På vardagskvällar när lokalen är till hälften fylld går det undan och servicen är näst intill oklanderlig. Det känns korrekt och vant.
    I och med det inarbetade konceptet finns det också en hel del klassiska rätter som inte strålar nytänkande på långa vägar. Det är å andra sidan inte Lipps nisch direkt. Entrecoten med de friterade potatisarna och bearnaisesås känns dock förvånansvärt oinspirerad och när maten lika väl skulle kunna serveras till personalen efter stängning så får man en känsla av uppgivenhet i. Lipp är värd mer ansträngning. Ett rustikt kök med Lipps tradition skulle kunna bli ett centrum på Avenyn för klassisk gubbmat som pytt, råbiff, anklever, grytor i stil med Brogatan i Malmö eller KB i Stockholm. Nu blir man, undantaget stjärnan råbiffen, måttligt road av Lipps förtjänster i köket, men visst är det en gedigen stämning inne på krogen och baren kan förmodligen vara stadens bästa häng för folk som passerat fyrtiostrecket.