En allvarligt förnedrad barnarbetare i uniform säljer på mig en McFeast Meal för 62 kr. Inklusive en parodisk dipsås, Béarnaise. Allt på plastbrickan smakar sötare än en dessert. Salladsbladen verkar ha marinerats i saltlake. Mina pommes frites kan mycket väl vara utstansade ur sockrig potatismassa, de är sorgset sega och vissna och har en brännande och metallisk sälta. Hamburgarens sönderstekta köttmos har en obehagligt slemmig konsistens, är alldeles ljummet och luktar lite som en avfallskvarn. Nästan kunder alla här inne uppträder som vanliga människor, men äter ändå från sina brickor till synes frivilligt. Men apatiskt, likt zombies i en dåligt regisserad skräckfilm. Kocken på den här krogen är, enligt uppgift, en grotesk clown. Jag går mot toaletten för att tvätta av mig fettet och smutsen. Det kostar en femkrona att öppna dörren. Men en skev narkoman vinglar plötsligt ut och håller vänligen upp den åt mig. Väl inne är det ostädat och belysningen saknas. Jag måste försöka bli normal igen. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer äta deras skit. Aldrig mer.
