I någon slags märklig kolonialromantik har den franske regissören Philippe Godeau försökt fånga en roadtrip genom ett mångfacetterat land med den myllrande huvudstaden Dakar och en gulligt utflippad landsbygd. Yao (Lionel Louis Basse) är en 13 årig envis pojke som lämnar sin by Kanel i norra Senegal för att få en autograf av den kände skådespelaren Seydou Tall (Omar Sy). Seydou Tall har aldrig besökt landet som hans familj kommer från, men befinner sig i Dakar för en kort och intensiv promotionsturné när han plötsligt möter Yao. Pojkens övertygande envishet gör att Seydou ändrar sina planer och bestämmer sig för att följa honom hem.
När Seydou får symbolisera och fungera som en tänkbar känga mot den västerländska stressade människan som förlorat kontakten med sitt ursprung, blir agendan allt för uppenbar. Särskilt besviken blir jag när den maliska sångerskan Fatoumata Diawara tilldelats en tröttsamt stereotypisk bi-roll som äventyrlig och flörtig musiker utan någon mer funktion än som ”härligt” lössläppt. Hennes insats når också klimax i pinsamhet när hon brister ut i Bob Marleys Three little birds och sjunger "Don't worry 'bout a thing, 'Cause every little thing gonna be all right" samtidigt som de tillsammans kör en skruttig bil genom den dammiga senegalesiska landsbygden. Trots vackra naturskildringar och ett trovärdigt skådespeleri saknar Yao fördjupning.
Förutsägbara scener som när Seydou om och om igen försöker lämna Yao på olika busstationer men sedan genast ångrar sig, staplas på varandra och den romantiska bilden av Afrika blir stundtals plågsam att bevittna. Filmens behållning ligger helt och hållet på Lionel Louis Basse axlar som lyckas fånga den trettonåriga pojkens växelspel mellan brådmognad och naiv beslutsamhet. Yao är en feelgood-berättelse om sökandet efter identitet och tillhörighet. En mer klämcheck film får man leta efter.
