
Jag vet inte vad som är värre – om manusförfattarna tror att det är så här verkligheten ser ut, eller om de tror att det är så här tonårstjejer tror att verkligheten ser ut.Jag vet inte vad som är värre – om manusförfattarna tror att det är så här verkligheten ser ut, eller om de tror att det är så här tonårstjejer tror att verkligheten ser ut. Det är bortom klyschor och stereotyper, och in på något slags absurt alternativt universum, både vad gäller amerikaner, britter, unga tjejer, skolliv, makeunders... Och grundhistorien, om en bortskämd sextonåring som skickas på internat och lär dem om det vilda livet och hittar sig själv, är så tunn att man kan se väggen bakom igenom den.