Världens vackraste pojke

Calle Wahlström 18:28 14 Oct 2021

1970 är Luchino Visconti på jakt efter den pojke som ska spela ynglingen Tadzio i regissörens filmatisering av Thomas Manns Döden i Venedig. I Manns kortroman liksom i filmen blir Tadzio föremålet för en sjuklig kompositörs åtrå. Visconti sökte en absolut skönhet och fann den i Stockholm, i den då 15-årige Björn Andrésen som av regissören kommer att dubbas till “världens vackraste pojke”. Det är också titeln på Kristina Lindströms och Kristian Petris dokumentär om den livsomvälvande upplevelse Björn själv beskriver i termer av ett övergrepp.

På auditionfilmer tittar en pojke som skickats dit av sin mormor blygt upp under lockig lugg. Snart syns han posera i bara badbyxor, märkbart obekväm. Han får rollen. Enligt Björn fick ett filmteam bestående av mestadels homosexuella män strikta order att inte ens så mycket som att snegla åt “lille Tadzio” under inspelningen i Venedig. Det är först senare objektifiering verkligen tar fart. På filmfestivalen i Cannes sitter Visconti på en presskonferens där han utan hänsyn till Björn som sitter bredvid berättar för den samlade pressen att “han var vackrare då”, kanske ska han bli en stilig karl, men nu befinner han sig i en “knepig ålder”. Om något är det där och då Björns liv blir knepigt.

Visconti tar med Björn på nattklubb där han visas upp som en trofé bland äldre män med fuktiga mungipor. I Döden i Venedig är Tadzio det sista kompositören Aschenbach ser innan han dör på Lidos strand utanför Hôtel des Bains. I verkliga livet var det kanske något som dog i Björn, som i ren flykt dricker sig redlös på nattklubben den kvällen. Senare väntar en turné i Japan där Björn spelar in en sjutumssingel på japanska och inspirerar en mangaserie. Frenesin kring världens vackraste pojke är total, och för att han ska orka ger man honom piller som han än idag inte vet vad det var.

Världens vackraste pojke är rik på arkivbilder och intervjuer med människor som var med då. Men det är även ett porträtt av människan som kom ut på andra sidan av all uppståndelse. I dag är Björn i 65-årsåldern. En ranglig uppenbarelse i stripigt hår och vitt skägg, som när vi möter honom rökandes i sin stökiga lägenhet är upptagen med att ringa hyresnämnden. Det är bara ett exempel på blottande ögonblick ur Björns vardag som har en lika självklar del som Viscontis filmbilder i berättelsen om hans liv.

Det är en lika naken som ömsint resa längs med minnenas allé där Björn bland annat återbesöker Hôtel des Bains (liksom tidigare i Petris dokumentär Hotellet) samt rätar ut frågetecken kring sin egen bakgrund. Men som mest brännande blir Världens vackraste pojke som ett slags filmhistoriskt-appendix som genom det personliga öppnar för etiska frågor kring ett verks framställning och eftermäle.

 
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Hypnosen

"Ernst De Geer har liknande problem som Ruben Östlund - satiren eller våra tillkortakommanden blir aldrig speciellt tydliga eller särskilt jobbiga att se."