Valentine

Jag trodde verkligen att vågen av teenslasher-filmer var över. Efter att ha sett [I]Valentine[/I] är jag övertygad om att genren är stendöd. Efter en granskande blick på laguppställningen bakom [I]Valentine[/I] är däremot inte det mediokra resultatet någon överraskning. Att tussa ihop regissören till [I]Mördande legender[/I] med manusförfattarna till [I]Deep Blue Sea[/I] kan väl bara sluta i katastrof. Däremot förundras jag över att så många som fyra manusförfattare är intresserade av att ta åt sig äran för [I]Valentine[/I]. Hade det varit min författarkarriär som stod på spel så hade jag ödmjukt bett om att få mitt namn borttaget från filmen. Likaså är det märkligt att så många personer med gemensamma ansträngningar lyckats skapa en så förutsägbar och slätstruken film som [I]Valentine[/I]. Filmen inleds med en kort prolog - vi får se några scener från den så ofta filmiskt exploaterade amerikanska skolfesten. En kille, som väl bara kan definieras som skolans mes, ratas av alla de tjejer han bjuder upp och blir sedan orättvist anklagad för att försökt antasta en av dem. Detta, förstår vi, är upptakten till den hämnd som sedan fyller resten av filmens speltid. De nu vuxna tjejerna får morbida Valentinekort på posten, varpå de - och alla andra som råkar komma i vägen - avlivas på olika sätt. Det kanske mest unika med [I]Valentine[/I] är ändå den totala avsaknad av empati som filmen framkallar. De mordhotade tjejerna är lika trist osympatiska som de freakiga killar de dejtar, och inte en enda av avrättningsscenerna framkallar ens den minsta gnutta medlidande - snarare vill man bara att offren ska dö lite snabbare så filmen äntligen kan ta slut någon gång. Inte ens genrens specialité - de sjukt komplicerat iscensatta avrättningarna - upprätthålls i [I]Valentine[/I]. Det blir någon sorts Ikea-variant i stället - snabbt, funktionellt men inte särskilt fantasifullt - och framför allt väldigt förutsägbart. För branschintresserade är [I]Valentine[/I] däremot ett skolexempel på hur producenter förväntar sig att kunna tjäna pengar på vilken dynga som helst, om det bara förpackas rätt. Kombinationen slasherfilm, snygga brudar med mycket tänder och en känd TV-stjärna (David Boreanaz är stor i USA efter rollen som Angel i vampyrjägarserien Buffy) anses räcka för att lura tillräckligt många att se filmen. Själv är jag mest förvånad att någon på de svenska bolagen ens kan tänka sig att sätta upp den här skiten på bio. Förutom en relativt stor budget så finns det knappast något i [I]Valentine[/I] som berättigar att man släpper filmen ens på video.