Varje domstolsbeslutad avrättning utförd i något av de tjugo länder som fortfarande envisas med att leka gud är en logistiskt krävande apparat. Fördelningen av moralisk skuld och eventuella samvetskval hos dem som på något vis är inblandade i dödstraff (Amnestys siffra för 2019 är 657 avrättade), är ett ämne som med lätthet triggar nya filmmanusscenarier. Hur står det till hos kvarvarande dödsapostlar, och hur långt sträcker sig konsekvenserna av denna alltmer sofistikerade outsourcing av dödens verkställande?
Den iranske regissören Mohammad Rasoulofs (A man of integrity, Manuscripts Don't Burn) nya film består av fyra noveller och för tankarna till Krzysztof Kieślowskis En liten film om konsten att döda. Huvudpersonerna i There is no evil tycks stämma in i den polska idealistiska försvarsadvokatens desperata "Jag avskyr detta, jag avskyr detta". Även om slagkraften i de olika delarna av den två och en halv timme långa resan genom Iran dessvärre minskar med varje novell.
I den första – som är ett litet mästerverk – lånar Rasoulof bilscener från sin lika regimkritiske regissörskollega Jafar Panahi. En familjefar kör runt i sin bil och gör ärenden. I dokumentär stil följer tittaren Heshmats ömsinta färgning av fruns hår, hämtningen av risransonen och hans lägenhetsstädning för att sedan nära nog få en elchock av den lågmälda slutscenen som aldrig lär lämna näthinnan. De två efterföljande novellerna fokuserar på iranska rekryter som under värnplikten tvingas agera bödlar och hur deras beslut att vägra alt köpa ut sig från tvånget eller leva med några knutna snaror på kontot påverkar deras psyken och framtid. Det är utan tvivel välspelat, men med varje överflödigt dramatisk scen dalar spänningen och komplexiteten.
När den sista och svagaste korthistorien om en familjehemlighet rullar in är det inte utan att man längtar tillbaka till titelspåret som fångade filmens kärna: att det ensidiga fördömandet är en återvändsgränd, och framför allt det som Kieślowski var inne på 1998: ”Den som tar ett liv tillintetgör en Värld”.
