Det gick upp för mig när jag såg Seth Cohen stoltsera med sin dvd-utgåva av Shaun of the Dead i teveserien The O.C. Den brittiska duon Edgar Wright-Simon Pegg hade utsatts för en så brådmogen kultförklaring och blivit så hajpade och olidligt representativa för hipp smak att de plötsligt framstod som en iPod laddad med Death Cab for Cutie-album. Min ängslan förvärrades bara av Scott Pilgrim vs. the World, en hyperkinetisk gäspning som var så krystad att man som nörd kände sig som en riktig nörd.
Därför var jag inte eld och lågor inför avslutningen på den så kallade Cornetto-trilogin, föregången av tidigare nämnda Shaun of the Dead och snutfilmsparodin Hot Fuzz. Och därför överraskades nog ingen mer än jag när jag upptäckte hur njutbar The World's End faktiskt är. Ett fint följe spelar barndomsvännerna som växte upp i och ifrån den lilla hålan Newton Haven. Gary King (Simon Pegg), tidigare överhuvud och idag nostalgisk alkoholist, drar desperat ihop gänget för att fullända den galna barrundan som deras yngre jag misslyckades med. Det gäller att ta en öl på varje pub tills de når den tolfte och sista: The World's End.
När han mot alla odds lurat dit ex-vännerna märker de snabbt att något förändrats i staden – något som tar vara på sista pubens namn så pass mycket att jag antar att det vore elakt att berätta mer. Men låt oss bara säga att science fiction-klassikern Invasion of the Body Snatchers gör sig påmind, men bara så pass lite att de flesta troligen aldrig sett en liknande film. Rolig, störig och väldigt underhållande.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2013.
