Alla som har sett Family Guy känner igen formeln – en ändlös flod av mer eller mindre grova skämt, populärkulturella referenser och oklara cameos. Den här gången innehas dock den småkorkade, manliga huvud-rollen av Mark Wahlberg, som spelar John Bennet, en 35-årig, weedrökande bilförsäljare utan särskilda ambitioner. Det som gör Bennet speciell är att han som barn, genom att önska, lyckades få liv i sin teddybjörn.
Nej, Bennet varken fantiserar eller hallucinerar – teddybjörnen lever på riktigt (och spelas av Seth MacFarlane själv) och Ted tar ett bra beslut i att göra det levande gosedjuret till ett känt, internationellt fenomen, för när vi möter Bennet som vuxen är det en allt annat än gullig björn vi bjuds på. Allt den numera avdankande C-kändisen Ted vill göra att knarka, knulla (!) och kolla på Flash Gordon, och han har en usel inverkan på Bennet, som försöker bevisa för sin flickvän (Mila Kunis) att han är redo att ta nästa steg i deras förhållande.
Ni hör, det blir aldrig särskilt smart och humorn sträcker sig aldrig längre än att vi förväntas skratta bara för att det är en nallebjörn istället för en människa som står för douchebag-beteendet. Men det funkar ändå. Skratten (hur billiga de än må vara) infinner sig och gäspningarna lyser med sin frånvaro, trots att filmen är aningen för lång för sitt eget bästa. Seth MacFarlanes långfilmsdebut är inte perfekt, men den gör sitt jobb.
