Efter att ha tappat bort kompassen så smått i betydelselösa komedier som Förhäxad har Will Ferrells inavlade SNL-imitation av George W Bush hittat en ny och rymligare arena. Och var skulle hela det registret av heroism-gags fungera bättre än i en republikansk Nascar-miljö. Själva grundhistorien låter kanske mest som ett svepskäl för Ferrell att ta på sig spoof-kostymen och prata extremt högt. Och det gör han naturligtvis. Precis som i Anchorman är prioritet ett alla roliga saker man kan göra med gigantiska kändisegon och, förstås, de ytterst primitiva bevekelsegrunderna till val av karriär. Men Talladega nights är samtidigt Ferrells och ständige manuspartnern Adam McKays kanske mest politiska film hittills. Vid sidan av alla lättsnickrade Bush-oneliners ("It doesn't hurt being Ricky Bobby, I'm not gonna lie to you") och scener som den när Ferrell mosar in en kniv i benet för att visa att han visst är förlamad, växer det snart fram en satir som är snudd på samlad. I alla fall för att komma från den här fabriken. Om höjdpunkterna i Old school och Anchorman oftast kretsade kring libido och manlig nakenhet, är de här när Pappa Ferrell håller socialdarwinistiska tal inför familjen, förklarar varför han föredrar den unge Jesus, "not the hairy hippie", och - den stora höjdpunkten - när Sacha Baron Cohen kommer in som fransk fancybög som värmer upp med espresso och läser Camus bakom ratten. Resultatet är en tvärvetenskaplig uppgörelse med det amerikanska föraktet för bildning. Det kanske inte är Ferrells roligaste stund hittills, men i alla fall hans tydligaste.
Sedan skadar det ju inte att Talladega Nights fungerar utmärkt som hederlig sportfilm. Med Amy Adams som racerassistent, John C Reilly som bästa vän och Gary Cole i Burt Reynolds-mustasch kan man rent av skönja något som liknar en historia om vänskap och tillit. Om än med de gamla vanliga filtren.Skådespelare:
Regi:
