En vanlig kommentar efter ett samlag: "Jag skulle vilja veta hur det känns för en tjej/kille". År 1999 är det möjligt. I denna Kathryn Bigelows (Blue Steel, Point Break) senaste film, vars handling tilldrar sig under årtusendets sista skälvande dygn, har FBI uppfunnit ett nytt sätt att dokumentera möten med knarklangare och andra misstänkta. Den utsände agenten/vittnet bär ett antal elektroder under en peruk och spelar på så sätt in hjärnans syn-, hörsel- och känselintryck på en medhavd liten CD. Apparaturen hittar snart ut till den svarta marknaden och till Lenny (Ralph Fiennes) som gör stora pengar på att med hjälp av verklighetens statister spela in äkta sex- och brottsscener. Kunderna står naturligtvis i kö för att få uppleva sådant som förut varit omöjligt - en annan människas skräck eller upphetsning. När en av Lennys kurirer råkar spela in något som riskerar att orsaka revolution under nyår nummer 2000 dras tumskruvarna åt och Lenny tvingas lyfta sig ur den moraliska rännsten han hamnat i sedan han fått sparken från såväl jobb som flickvän (Juliette Lewis).
James Camerons (Aliens, Terminator) lätt samhällskritiska och fantasieggande manus kittlar sinnena men istället för att själv skrika ut order har han lämnat regisserandet åt nämnda Bigelow. Hennes mer jordnära actionådra tyglar berättelsens science fiction-utvikningar - vilket i sig inte behöver vara av ondo, men när den existentiella och dystopiska våndan hos hjärnhandlaren Lenny slutligen övergår i ren action tappar filmen en del av sin suggestiva kraft. Under slutuppgörelsen mellan Lenny och en svekfull vän är det till och med så illa att vi snarare tänker på Ture Sventon vs Vesslan än Bladerunner och andra föregångare i dystopigenren. Men. Den som kan överse med den lama uppgörelsen har dock dryga två timmar god action i furiöst tempo och dova färger framför sig.
Strange Days
Skådespelare:
Regi:
