Efter att det svårmodiga ensambarnet India (Wasikowska) förlorat sin älskade pappa passerar dagarna förbi i tystnad, hon driver runt i familjens stora vita trähus och är allmänt avigt inställd till livet. Det sociala utbytet med den iskalla modern Evelyn är obefintligt. Denna blaséartade tillvaron spetsas dock snabbt till när faderns okände bror Charlie (Matthew Goode) plötsligt dyker upp, han är en slimmad uppenbarelse i pullover och sköldpaddsbågar som India fattar misstankar om lika snabbt som Evelyn börjar åtrå honom.
Park Chan-wook (Oldboy, Sympathy for Lady Vengance) gör sin första amerikanska film till en solid Hitchcock-thriller där de små gesterna regerar. Det är en välspelad kärleksförklaring till genren där insikten om vilka klyschor man ska utnyttja och vilka man ska glömma är total. Det är skräck där våldet är en känsla snarare än en handlig, där varje middag är en massaker av förgiftade kommentarer och själlösa leenden, där det agressiva ständigt hovrar under artighetsfraserna och de platta vardagssamtalen. Sinnesstämningar och händelser förmedlas genom korta kärnfulla blickar och förstärks vidare av en imponerande genomarbetad scenografi där färgmatchningar, saker och varelser är symboliska förmedlare som hjälper till att berätta historien på ett lika stilrent som tydligt sätt.