I början av 90-talet följde en decennielång glansperiod för hyperlinkfilmer, pendlades mellan stilbildande lekfulla (Short Cuts och Pulp Fiction)och budskapstungt banala (Traffic och Babel). I denna form stöps även det oinspirerade dramat Stockholm Stories, baserad på Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet, där ensamsjälars vägar korsas med restaurang Gondolen somvag knytpunkt.
Huvudstaden målas upp som ett melankoliskt nätverk befolkat av cyniska tevekomiker och högt uppsatta djävular, själsärrade författarbarn och socialt handikappade karriärister.Karaktärerna är skapade utifrån en väldigt tvär och tydlig hierarki där toppen av granen kläs med en elak kostymklädd stjärna, medan det rådlösa bottenskrapet sopas bort med tårar i ögonen. Simplifieringen är på gränsen till karikatyrartad. När dessutom flera skådespelare spelar över med blodsprängda ögon blir den avgrundsdjupa tragedin bara skrattretande.
