“What took you so long?” Orden yttras av ett vittne i den här verklighetsbaserade filmen om sexuella övergrepp inom katolska kyrkan. Han undrar varför reportrarna som Spotlight följer inte har undersökt detta tidigare, men frågan bör också ställas till Hollywood och publiken: hur kommer de sig att historien inte har visats på duk förrän nu? Och hur kan brotten få fortgå framför våra ögon?
Tidningen Boston Globes Spotlight-redaktion är USA:s äldsta kvarlevande grupp för undersökande journalistik och denna kritikerhyllade journalistikthriller följer teamets arbete år 2001 när de börjar inse omfattningarna av de systematiska övergreppen. Filmskaparna bjuder med oss på en nödvändig och rafflande resa som är lika chockerande som inspirerande. Chockerande på grund av de vidriga brotten, inspirerande tack vare filmens skildring av journalisternas arbete.
Spotlight är nämligen en film om journalistik och tidningsredaktioner lika mycket som prästers övergrepp på barn och kyrkans mörkläggning. Likt Alan J. Pakulas New Hollywood-pärla Alla presidentens män följer vi de grävande murvlarna när de sakta men säkert rör sig närmare och närmare målet. Deras passion lämnar ingen oberörd, men det är samtidigt uppfriskande att redaktionen inte visas upp som perfekta superhjältar. Filmen håller sig istället nära sanningen och det märks. Misstag görs, alla frågor ställs inte vid första mötet och insikter kommer ibland för sent. Det är till Spotlights fördel att personerna som undersöker fallet tillåts vara människor, de omänskliga brotten till trots.
Spotlight är en underhållande, spännande och välgjord film. Den är också deprimerande, för hur många viktiga storys går vi miste om i en värld där tidningar endast jagar klick och läsare bara orkar läsa korta, simpla krönikor på sina telefoner som de sedan delar via sociala medier för att visa sig insatta? Som en påminnelse om den riktiga journalistikens potential och relevans är Spotlight en otroligt viktig film.
