Nick Murders fru Kitty kommer på honom med att vara otrogen med engelskan Tula. Samtidigt spelar de tre döttrarna i ett rockband ute på bakgården. Ungefär så. Mycket mer sker inte i John Turturros tredje regiförsök, den här gången med vad som bekskrivs som en "modern musikal". Vad som är så särskilt modernt begriper då inte jag. Kanske detta att skapa sångnummer helt utan sväng (Turturro låter Gandolfini & co sjunga med till tonerna av Engelbert Humperdinck och Tom Jones och har helt missförstått Dennis Potters storhet). Att väva in komik helt utan humor. Relationer som inte en jävel engagerar sig i. Mot slutet verka man dessutom helt glömt bort att det är en musikal man pysslar med och förutsätter att vi ska börja engagera oss på riktigt när Nick får veta att han är döende i lungcancer. Till på köpet dyker Christopher Walken upp som kusin Bo och gör sin vanliga parodi på sig själv. Var håller den mannens rådgivare egentligen hus? Det är så totalt obegripligt att [I]Romance and cigarettes[/I] över huvud taget fått svensk distribution. Inte ens Eddie Izzard lyckas göra något av sin roll som kyrkoherde. Så illa är det.
Skådespelare:
Regi: