Rodeo

Andreas Heilborn 09:00 12 Jan 2023
”Jag föddes med en cykel mellan benen” säger den kaxiga och orädda Julia (Julie Ledru) i franska Rodeo. Långfilmsdebuterande Lola Quivoron tillbringade flera år som dokumentärfilmare bland ”urban-rodeo”-åkare. Det är unga invandrare i förorten som anammat den amerikanska motocrosskulturen. Motorcykeln blir mer än ett nöje menar Quivoron. Den blir ett sätt att hämnas mot ett påtvingat utanförskap men också att höras. Genom att föra oväsen blir ungdomarna sedda av samhället.

I dessa extremt maskulina miljöer träffade regissören knappt på några tjejer och det var då hon började fantisera om Julia och en historia började att ta form. 
 

Som i flera franska filmer på sistone är de unga skådespelarna proffs ut i fingerspetsarna. Julie Ledru gör Julia tuff och känslig på samma gång. Hon vill bli en av grabbarna i motocrossgänget men får jobba hårt. Hon bemöts utifrån sitt kön och sin hudfärg och får utstå både sexistiska och rasistiska glåpord. Där kunde filmen utforskat mer varför Julia väljer att ta all skit som kastas på henne. Finns det verkligen ingen annan plats för henne? Vad har drivit Julia dit? Nu blir en stor del av filmens handling att Julia istället gör maskulinitet och blir en av grabbarna. Hon röker på, är ful i munnen, visar inga känslor, utför kriminella handlingar och så vidare. Sådana stereotypa egenskaper man kan applicera på manlighet. 
 
Det är spännande, och tyvärr ovanligt, att unga tjejer får spela ”pojkroller”. All eloge. Men lagren emellan som skulle behöva skiktas för en större förståelse av Julias situation. Relationen till hennes familj skkyndas dessvärre förbi. Andra personporträtt blir också ganska platta. 
 
På 90-talet kom en mängd ungdomsfilmer om svårigheter i utsatta områden. Främst från USA men även om svensk film gjorde ett par tappra försök. Många gånger försökte filmerna ha en sensmoral att brott inte lönar sig. Men ungdomarna i dem sågs snarare som tuffa och hårda med sin stil. Rodeo lider dessvärre av sådana tendenser, dock i en snyggare förpackning med ett vackert dokumentärt foto. Det är som att Quivoron en bit in i filmen tappar riktningen och det blir lite 90-tals film av det hela. New Jersey Drive (1995) möter Sökarna (1993) och Vinterviken (1996), ungefär. Och i och med det tappar filmen också mitt intresse.
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner