En tromb med hajar i. Upplägget är hämtat från den moderna kultklassikern Sharknado, en film där själva poängen är den skrattretande usla nivån. Alla vet att det är en hopplös produkt och bemöter den därefter. Resultat: ett gott skratt, ingen missnöjd, syftet uppnått. Är det då verkligen en usel film?
Frågan gnager när jag ser Rampage – Big meets bigger. I korthet handlar filmen om att ett genetiskt experiment i rymden går åt skogen, varpå djur på jorden förvandlas till kolossala, blodtörstiga monster med siktet inställt på Chicago. Ett av dessa djur, den högintelligenta gorillan George, råkar vara bästis med djurvännen Davis Okoye, som nu måste göra allt för att rädda apan och, tja, mänskligheten.
I rollen som Davis ser vi den alltid lika bitige Dwayne ”The Rock” Johnson. Hans karaktär besvarar pistolskott i magen med en axelryckning, och lyckas även rädda sig själv och två andra ur ett kraschande flygplan i lågor. Heroiskt, osannolikt och dumt, men The Rocks stundom charmiga spelstil gör det i alla fall uthärdligt. Synd bara att varken hans eller någon annans karaktär är annat än fyrkantig och platt. Malin Åkermans onda bolagschef är ond bolagschef och inget mer. Naomie Harris snälla, men ändå lite tuffa, nörd med revanschbegär presenteras med – aha! – en trave böcker. Tankarna går oundvikligen till Harris insats i Moonlight, en film där karaktärerna är människor snarare än seriefigurer.
Rampage-teamet tycks istället ha lagt all tid på CGI som varit imponerande om det inte vore för vår tids inflation i undergångsfilmer. I stället är det sönderhärjade Chicago som hämtat ur vilken Emmerich-rulle som helst, med avvikelsen att våldet i Rampage är om möjligt ännu mer överdrivet. Byggnader och folk far än hit, än dit i käftarna på en tio meter lång, flygande (!) varg, och gorillan har blivit köttätare. När den finstämda slutscenen bryts av med plumpa grabbskämt är det som att filmen en gång för alla vill ta kål på sig själv, som att det varit syftet från första början. För inte kan man väl åstadkomma en såhär dum film annat än med flit? I stället ser jag Rampage som ett halvlyckat skämt, som en mindre önskad släkting till Sharknado. Vad filmskaparna själva vill väljer jag att ignorera, för allas bästa.
p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px 'Times New Roman'} p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px 'Times New Roman'; min-height: 15.0px}
