[I]Primer[/I] börjar verkligen riktigt lovande. Fyra män som kör en KTH-version av [I]Monster Garage[/I] är faktiskt väldigt roligt. Det märks tydligt att Shane Carruth som är debutanten bakom såväl regi och manus som produktion har en idé han brinner för. Och det är en ganska bra idé. Två unga ingenjörer arbetar på en uppfinning som visar sig ha krafter långt bortom vad de skapat den för. Men det finns något som heter [I]för[/I] realistiskt. Och det är i den fällan [I]Primer[/I] faller. Carruth har nämligen tänkt sig att skapa äkthet genom att låta dialogen bestå av nästan uteslutande technobabbel. Och det som i början framstår som filmens styrka blir tyvärr dess svaghet ju längre tiden går. Jag är säkerligen inte den skarpaste kniven i lådan och fysik har aldrig varit något som roat mig nämnvärt, och efter ett tag känner jag mig bortkollrad av allt tjat om argon hit och differentialekvation dit. Jag tappar helt enkelt intresset. Vilket leder till att följderna av technobabblet i stort sett blir en överraskning filmen igenom. "Jaha, var det en [I]sån där[/I] de uppfann!", "Aha, det här är en parallellhandling till det här!". Jag känner mig som världens ägg som ligger ett par scener bakom filmen igenom. Men det är faktiskt inte bara för att jag är en idiot. Det är också för att [I]Primer [/I]misslyckas med att fånga mitt intresse. Vissa saker förklaras till döds och andra hoppas över helt och hållet. [I]Primer[/I] hade svensk premiär på Stockholms filmfestival förra året. Kanske hade jag haft större överseende för den under sådana omständigheter. Men hur beundransvärt det än må vara att herr Carruth har snickrat ihop en synnerligen intelligent sci-fi-thriller för 7 000 dollar, förändras inte det faktum att [I]Primer[/I] är och förblir rätt trist.Skådespelare:
Regi:
