Kommer ni ihåg den jobbiga killen från mellanstadiet som alltid klagade på att saker inte var trovärdiga när man slötittade på någon gammal actionrulle? Utnötta citat som “det där skulle aldrig kunna hända i verkligheten” studsade mellan mexitegelkällarens väggar och gjorde filmupplevelsen outhärdlig. Vad den där killen aldrig fattade var att en bra film inte undviker det osannolika, den maskerar det bara så bra att publiken inte märker det. Något som aktuella Die Hard-spyan Olympus has Fallen misslyckas fatalt med. Det är en billig Chuck Norris-story som kretsar kring secret service-agenten Mike Banning (Gerard Butler) som har presidenthustruns död på sitt samvete efter att ha släpat ut henne i århundradets storm på ett par isiga broar i närheten av Camp David. Nu är han degraderad och grämer sig över misslyckandet och den förlorade vänskapen med presidenten. Lyckligtvis bestämmer sig Nordkorea för att attackera Washington, ockupera Vita huset och ta presidenten och hans närmaste som gisslan och Butler ser sin chans att återfå den förlorade hedern.
Det mesta är så dumt att klockorna stannar i Olympus has Fallen och filmen är ett knallskott som bara kan attrahera de mest svältfödda av action-junkies.
