När barnboksdrottningen Astrid Lindgren nyss fyllde 90 år var medierna fyllda av återblickar på hennes författarskap -- och det är slående hur hon mitt i sin folklighet vägrat följa konventionerna för hur en barnberättelse ska vara utformad. Hjältar som den osympatiske Karlsson på taket, den godhjärtade men anarkistiska Pippi och busungen Emil gör att hennes fascinerande värld faktiskt har - om uttrycket i sammanhanget tillåts - stake. De som ligger bakom den danska storsatsningen [I]Örnens öga[/I] har gjort precis tvärt om. Istället för att försöka hitta på något eget har de staplat alla klichéer som kan tänkas finnas i sagosammanhang: den gode konungen, en liten men modig prins, den påhittige trälpojken, en ond biskop och en elak krigare. . Berättelsen, som följer prins Valdemar i hans försök att stoppa en komplott mot fadern, ger inte mer tuggmotstånd än en tallrik grönsaksbuljong, och slutet känns lika förutsägbart som i vilken amerikansk dussinaction som helst.
Det är svårt att veta vem regissören Peter Flinth egentligen har gjort filmen för. Historierna om korpar som äter upp ögon och det ständiga pratet om tortyr och att hänga folk är definitivt för skrämmande för de yngsta, och de lite äldre barnen har inte en chans att engageras av denna menlösa matinéfilm.
Visst är det bra att någon vill ge de mindre biobesökarna ett riktigt äventyr, men då krävs det mer hjärna och framför allt mer hjärta än Flinth lyckas bjuda på. Hade det inte varit för de ambitiöst utsmyckade medeltidsmiljöerna och de stundtals väldigt vackra landskapsbilderna hade allt utom lägsta betyg varit ett tjänstefel från min sida.
Ñrnens Àje
Skådespelare:
Regi:
