Nattens fresterska

Kinesisk film har i Sverige i stort varit synonym med regissörerna Chen Kaige och Zhang Yimou. Den senare med filmer som Ju Dou och Den röda lyktan, den förre med Hoppets strängar, men framför allt med 1993 års Cannes-vinnare, det magnifika eposet Farväl min konkubin.Och, om inte minnet sviker mig, bortsett från Historien om Qiu Ju så har samtliga deras filmer utspelat sig i historisk tid, företrädesvis första halvan av 1900-talet. Antingen är det så att det finns fantastiskt mycket att berätta från den här tiden, eller så är det så, mer sannolikt, att filmer om kinesisk samtid får oerhört svårt att passera de kinesiska myndigheternas nålsöga. Följaktligen finns det en hel del att läsa in om nutiden i dessa historiska berättelser. Chen Kaige markerar till och med att det finns stora likheter mellan 90-talets Kina och Shanghai och 20-talets Kina och Shanghai, där hans senaste film Nattens fresterska huvudsakligen utspelar sig. Det är en jämförelsevis rak historia om kollisionen mellan gammalt och nytt, mellan Kinas sista dynasti och Den Nya Tiden, som tar sin start 1911 med Republikanska Revolutionen. På Pang-dynastins mäktiga gods pågår en gradvis förgiftning av familjen med hjälp av opium. Gamle herr Pang är missbrukare och sonen Zhengda och dottern Ruyi uppfostras i samma tradition. "Opium är all inspirations källa", som Gamle Pang mässar i öppningscenen.Om opiumet är en metafor för förruttnelsen av det gamla Kina är inte bilden av Shanghai mycket generösare. Gangsterismen är den mest blommande näringen och den manlige huvudrollen Zhongliang, som flytt från godset, möter så småningom sin undergång där.Detta är den yttre ramen. Inom den ryms kärleksdramat mellan Zhongliang och Ruyi. Zhongliang, tjänstepojken som flyr godset och hamnar som gigolo i Shanghai och Ruyi, som efter att brodern hamnat i koma tar över makten på godset. Dock med assistans av en manlig kusin -- hon är ju bara kvinna.Filmens problem börjar redan i titeln. Varför natten -- och vem är fresterskan? Ja, förmodligen Ruyi. Kaige understryker i pressmaterialet hur mycket hans film handlar om kvinnlig sexualitet, att den inte måste godkännas av männen bara för att bli logisk. Må så vara, men hade jag inte läst det så hade jag sannerligen inte förstått. I mina ögon handlar Nattens fresterska lika mycket eller lite om manlig sexualitet och lika mycket eller lite om sexualitet som åtskilliga andra filmer på repertoaren.Inte heller i sin ambition att åskådliggöra hierarkin eller svårigheten för ett samhälle att gå över från gammalt till nytt lyckas Kaige blixtbelysa något som inte framträtt med större skärpa i både Farväl min konkubin och i flera av Yimous filmer. Nattens fresterska saknar det större historiska perspektivet, den politiska laddningen. Själva kärleksdramat väger för lätt och tycks mer angeläget än sitt sammanhang, sin inramning. Och det känns onekligen lite snopet, eftersom konstruktionen och formen är kolossalt imponerande. Färgsättning, kamerarörelser, miljöer -- enastående. Och spelet faller inte heller långt efter, åter igen med Leslie Cheung (huvudroll i Farväl min konkubin) som utropstecken. Fattas bara en riktigt bra historia. Då kommer nästa mästerverk.