Botaniserandet bland svenska storstadsungdomar på glid har under de senare åren tyvärr gett sorgliga filmiska resultat.
De oftast unga, oetablerade regissörerna, verkar tråkigt nog vara hänvisade till en tyst överenskommelse: att med menlösa verktyg närma sig universalproblem med moraliska undertoner, medan filmindustrin med gott samvete kan fortsätta att lägga pengar på stadgade projekt avsedda för dem som mirakulöst nog överlevde ungdomsåren. Därför är det med en viss tyngd i magen jag kliver på Nattbuss 807 med David Flamholc vid ratten, även om filmens infallsvinkel glädjande nog lutar mer åt skildring än uppfostran.Då Flamholc regidebuterade med den stundtals charmiga och lekfulla Vackert väder kunde man ana en berättandets entusiasm som nu tyvärr har kommit av sig och till stor del ersatts av snabba klipp och pådrivande musik. Filmens ursprungsmanus, inspirerat av ett autentiskt mordfall, hade i Leon Flamholcs utformning en dokumentär prägel som inte intresserade sonen. Därför har turen vi följer fått en mer uppluckrad form, med bruten tidsaxel och markerade stilbrott i de olika berättarplanen. Men man har inte litat till berättelsens egna drivkraft eller åskådarens förmåga att relatera a till b. Den redan relativt givna upptakten till den sorgliga händelsen guidas metodiskt av kriminalinspektör Falks reflektioner svävande över förorten.Filmens båda poler, som lätt kan reduceras till svenne- respektive blatte-gänget, har fått mer nyanserade huvudantagonister: Kalle (Jonte Halldén) och Carlos (Christian Moscoso). De är båda vilsna sökare och utsätts, under likartade omständigheter, för hård press. Men karaktärerna, och därmed individen, hamnar mestadels i skuggan av omvärlden som består av aningen schablonartade situationer och element. Bland dem återfinns en gurglande vän med hakkorsprydda kalsonger, vilket förvisso kan vara en välkommen vinkling jämsides med högtravande och pliktskyldigt allvarsamma filmatiseringar. Men att placera en röd näsa på en självutnämnd clown, eller presentera förutsägbara omständigheter, tillför ingenting åt en film som vill vara närgående. Inte mer än kanske ett alldeles för lättåtkomligt svar för den som vill spinna vidare på Falks, i slutmonologen, obesvarade fråga: Varför skedde detta mord?
Skådespelare:
Regi:
