Botaniserandet bland svenska storstadsungdomar på glid har under de senare åren tyvärr gett sorgliga filmiska resultat.
De oftast unga, oetablerade regissörerna, verkar tråkigt nog vara hänvisade till en tyst överenskommelse: att med menlösa verktyg närma sig universalproblem med moraliska undertoner, medan filmindustrin med gott samvete kan fortsätta att lägga pengar på stadgade projekt avsed
