National Security

09:02 2 Apr 2003
Egentligen gav jag upp Martin Lawrence för länge sen, även om man inte kunde låta bli att skräckfascineras av hans publika förfall som nådde något slags crescendo när han för några år sedan återfanns pratande med sig själv och viftande med ett vapen på en kalifornisk motorväg - en verklig, tragisk scen som dessutom lättsamt parafraseras i den här filmen. Precis som föregångaren Eddie Murphy går Lawrence på autopilot i högljudda haranger, men utan att snudda vid Murphys genialitet. Till Lawrence fördel (och brothers, allt är relativt!) förefaller han aldrig folklig eller lättillgänglig, hans koncept är helt enkelt att vara en outhärdligt överspänd, totalt destruktiv geting i örat som ger allt för att reta gallfeber på dig. Det är väl vad som kallas kulturchock kanske. Om du inte är nere med den typen av humor, inte uppfattar det festliga i att avfärda någon under förevändningen "Jerry Springer-reject" eller tycker det är helskojigt med oupphörliga - ja, Martin Lawrence pågår - paranoida skämt om afroamerikaners orättvisa situation i USA. Sådant som egentligen endast uppskattas av en hoande svart ghettopublik (och så jag och några vita medelklassare till) som kan se sig själva i en skrattspegel och högljutt garva ur sig frustrationen (och därmed utvecklas heller aldrig deras belägenhet). Skådespelaren-som-blev-regissör, bland annat till ett par Adam Sandler-filmer, Dennis Dugans lite lama devis är "publiken vill inte ha ett budskap, de vill inte att jag ska blotta min själ, de vill bara skratta", men efter det leder han den lysande Steve Zahn i bedriften (i det här sammanhanget) att göra ett gripande porträtt av en kantig men känslig och otursdrabbad polisman. Han blir satt i finkan efter helhispige Lawrence anklagat honom för rasistisk snutbrutalitet. Strax efter slår de sig ändå ihop för att jaga Eric Roberts blonderade sprättskurk. Bland annat genomförs barnfantasin att få skjuta sönder ett helt läskedryckslager medan Lawrence dambekant sitter fast i handbojor på kontoret och väntar på att han ska komma tillbaka och sätta på henne (du har gissat det - vuxenfantasi). I övrigt är handlingen rätt så obefintlig, tempot däremot dubbelt så högt som i en Ice Cube-film. Ändå får [I]National Security[/I] ett snällt betyg för det finns ett stråk värme i den som gör flamset och bilkrascherna och sexvitsarna... Ja, det är lite sött alltihopa. Choklad, alla?
National Security
Skådespelare: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Belle

”Belles” intressanta premiss sjabblas bort i en tråkig ”Skönheten och odjuret”-pastisch. Oscar Söderman uttråkas av anime-veteranen Mamoru Hosoda senaste film.