Martin Lawrence

National Security

Egentligen gav jag upp Martin Lawrence för länge sen, även om man inte kunde låta bli att skräckfascineras av hans publika förfall som nådde något slags crescendo när han för några år sedan återfanns pratande med sig själv och viftande med ett vapen på en kalifornisk motorväg - en verklig, tragisk scen som dessutom lättsamt parafraseras i den här filmen. Precis som föregångaren Eddie Murphy går

Big Mommas Hus

Ibland ter sig eländet med det amerikanska pitchingsystemet extra tydligt. Manuset reducerat till 25 ord eller mindre, berättade för en trött filmproducent, brukar vara kutym. Här torde det bara ha krävts fyra ord: Martin Lawrence i kvinnokläder! Vem skulle väl inte lätta på plånboken för en sådan genial idé? Vad är väl

Blue Streak

Det är alltid lika besvärande att se en mindre begåvade kopia ta i så han spricker - och ändå inte komma i närheten av originalet. Som i det här fallet heter Eddie Murphy. Will Smith har kommit en liten bit på vägen, men Martin Lawrence, som kamperade ihop med just Smith i [I]Bad Boys[/I], är flera nummer mindre. Den katastrofala scenen med Lawrence som gapigt och spastiskt pizzabud borde ge honom

Inget att förlora

De inledande bilderna till Inget att förlora är förvirrade och komiskt avväpnande. Till ett ljud man sällan hör (förutom när barn leker med bilar, eller i undantagsfall när Storpotäten puttrar förbi), panorerar kameran upp längs med en hal och blank skyskrapa i Dallas-format. Vi förs in på en av de övre etagerna. Puttrandet visar sig komma i från en gravallvarlig, propert klädd man -- det är prese

Inget att förlora

De inledande bilderna till Inget att förlora är förvirrade och komiskt avväpnande. Till ett ljud man sällan hör (förutom när barn leker med bilar, eller i undantagsfall när Storpotäten puttrar förbi), panorerar kameran upp längs med en hal och blank skyskrapa i Dallas-format. Vi förs in på en av de övre etagerna. Puttrandet visar sig komma i från en gravallvarlig, propert klädd man -- det är prese