Tre mer eller mindre vuxna systrar återförenas i barndomens Dalarna i samband med pappans 70-årsfirande.I centrum står Mia (Sofia Helin), den enda av dem som brutit med ursprunget och istället jobbar som systemarkitekt i Stockholm. Eivor (Kajsa Ernst) gör så gott hon kan med att intala sig att livet som rock solid hemmafru med kuvad make i alla lägen är det hon ville få ut av livet. Gunilla (Ann Petrén) är den misslyckade tredje systern, som efter en skilsmässa är nyss hemkommen från sin första livsbejakande resa till Bali -- vars bestånd av unga, virila älskare hon aldrig kan sluta älta om.
Det blir några riktigt norénska dagar, med gräl, folkmusik, självmordstankar och gamla sår som kommer upp till ytan hur mycket man än försöker jobba med fasaden. Det låter kanske som om [I]Masjävlar[/I] spelar ut några enkla typer mot varandra. Och i den inledande kvarten blir det kanske några Tjockholm-vitsar och Bali-referenser för mycket. Men ganska snart slås man av att Maria Bloms debutfilm [I]Masjävlar[/I] är precis det som saknats i svensk film.
Producenten Lars Jönsson har tidigt haft så stort förtroende för Maria Bloms teaterarbete att hon fått göra en hel osläppt långfilm som övning ([I]Fishy[/I]), och det bestående intrycket här är just en film som får tid att gräva sig fram till en identitet, även om det inte ens efteråt är riktigt klart vad som hänt. Har Todd Solondz flyttat till Dalarna? Är det så här det blir om [I]Festen[/I] och [I]Garden State[/I] klipps ihop till en skruvad familjekrönika? Eller handlar det bara om att växa upp och någon gång ta ansvar för sina handlingar?
Man vet inte riktigt. Maria Blom har ett sätt att bejaka det oklara och pinsamma och allvarliga som gör [I]Masjävlar[/I] till en av de mest särpräglade -- och kanske svårpitchade -- svenska debutfilmerna på många år. Att embryot till filmen kommer från teaterscenen märks. Inte sedan Kristian Petris [I]Detaljer[/I] har så mycket förträffligt skådespeleri resulterat i så här mycket frågor.
Skådespelare:
Regi:
