Den 16 oktober 1793 var en halvdan dag för Maria Antonia Josefa Joanna von Habsburg-Lothringen, även känd som Marie Antoinette. Det var dagen då hon tappade huvudet fullständigt (haha). Den 4 oktober 213 år senare var en nästan lika trist dag för mig. Det var då jag såg filmen om hennes liv. Vi får följa henne från det att hon som femtonårig dotter till den österrikiska drottningen gifts bort med den blivande franske regenten Louis XVI i ett äktenskap styrt helt av diplomatiska intressen, tills hon drygt tjugo år senare (en tidsrymd som skildras som handlade det om ett par veckor) tillfångatas tillsammans med resten av hovet. Under sin storhetstid roar sig Marie Antoinette och hennes fnittriga Pride and prejudice-entourage mest med shopping, fester och fylla. Hon är en 1700-talets Paris Hilton, komplett med liten insekt till hund och allt.
Manuset är halsbrytande (haha igen) mediokert. Några egentliga samtal förs inte mellan människorna vid hovet. I stället bryts ideligen enstaka replikstycken ut och infogas i taffligt klippta collage till anakronistisk musik av Bow Wow Wow, The Cure och New Order. Filmen är överhuvudtaget oerhört okänsligt klippt. Så en dag står de plötsligt där, de brölande bönderna med sina högafflar. Alla på slottet verkar fullkomligt överraskade av franska revolutionen. Var det verkligen så verklighetsfrånvänt i Versailles? Det är en sak att Marie Antoinette undanhållits sakernas verkliga tillstånd (vilket inte direkt var fallet). Men publiken? Exempelvis är hela halsbandsprocessen bortraderad, den som av många ansågs vara början till slutet. Själva starten på franska revolutionen, om man frågar Napoleon. Sofia Coppola har sagt att hon tvingades läsa på allt om franska revolutionen och vad som ledde fram till den (filmen är löst baserad på Antonia Frasers biografi). Varför då? Det är naturligtvis fantastiskt att de fått tillgång till Versaille och Spegelsalen under inspelningen, men det räcker knappast som historisk kontext. Man blir definitivt beslutsam att ta reda på mer om franska revolutionen efter att ha sett Marie Antoinette. Frågan är om filmens totala avsaknad av analys och sammanhang bör vara det rätta skälet.Skådespelare:
Regi:
