Löjets skimmer

admin-kollegorna 11:25 23 May 2000
Det är lätt att dra paraleller från adelns absurda orrspel kring 1700-talets franske kung Ludwig XVI till byråkratin i dagens EU. Aldrig har väl så många gjort sig så viktiga över absolut ingenting. Patrice Leconte avslöjar en aningen samhällskritisk ådra i senaste alstret som utspelar sig strax före franska revolutionens utbrott. En ung baron med socialt patos beger sig till kungen för att söka finansiering för att dika ut ett träskområde som gör dess fattiga invånare dödssjuka. Adling som han är, tror han att det ska gå relativt smärtfritt att få en audiens men han inser inte att det inte, bara, är rang som betyder något i Versaille. Minst lika viktigt är det att ha en spetsig tunga, eller "esprit", som hovet kallar det. Ett elakt och sårande men framförallt kvickt ord i rättan tid, helst under en offentlig tillställning, kan förvandla en nolla till en vinnare. Det omvända gäller naturligtvis också. Baronen gör större och större avkall på sina principer för att nå sitt mål och snart är han en avbild av dem han från början föraktat. Maktens korrumperande verkan har vi sett förr, i allt från Wall Street till Jag, Claudius men sällan har problematiken skildrats med så lätt hand som här. Leconte faller inte för frestelsen att göra karikatyrer av sina i sociala riter insnärjda karaktärer. Även under den kraftigaste pudermasken, under den fånigaste peruken och i de fjolligaste skorna skymtar ibland små skräckslagna människor som egentligen bara vill fjärta och gå hem och lägga sig. Han lurar oss dessutom att skratta med de svagas belackare fram till den punkt då han tvärvänder och lämnar oss med brallorna kring anklarna.Det är oss sällan förunnat att få en levande bild, om än fiktiv, från byråkratins historia, stödorden för den aktuella eran brukar ju annars vara wienerbröd, uppror och dekapiteringar och ännu roligare är det att det just är kvinnofixerade Leconte (jo, det finns några rejäla urringningar här också) som skapat den. Det var länge sedan han kändes så här frisk och spirituell.Det står naturligtvis även en kärlekshistoria och stampar i kulisserna men den är sekundär.
Ridicule
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner