En ung pojke lever i ett flytande buddhisttempel i en koreansk naturpark, med en sjö och en Arne Tammersk läromästare som enda sällskap. Livets hjul skildrar hans liv i fyra separata kapitel, ett för varje årstid, från barndomens spralliga lattjande med grodor (vår) till ålderdom och upplysthet (höst). Det är väldigt vackert och väldigt stillastående, ett slags coming of age-film som andligt kammarspel.
Regissören Kim Ki-Duk är mest känd för grisiga våldsövningar som [I]Address Unknown, Bad Guy[/I] och [I]The Isle[/I] (filmen som skapade rabalder efter att några metkrokar fått nya och extremt olustiga användningsområden). Att han nu bjuder på en tvåtimmarshymn om kalligrafi och stillsamt fiske kan därför låta lite som om Andrew WK plötsligt gav ut en skiva med andliga julsånger. Låt er inte luras. Det här är visserligen inget för dig som måste med bussen - det kan ledigt gå tio minuter utan att det händer mer än att mannen tar en runda i ekan. Men bakom Kim Ki-Duks kontemplativa naturromantik vilar mörka teman som död, självhat och sexuell besatthet. Inte minst framåt den suicidala sommarepisoden då mannen (kring 25) inser att lust och drömmar kan krossas lika fort som de kom. Mycket känns igen från Kim Ki-Duks tidigare filmer (han tycker uppenbarligen fortfarande att okynnesvåld mot djur är en riktig höjdare), där det brutala och poetiska alltid går hand i hand. Men här har våldet en än mer undanskymd position och sätts in som snabba, exakta nålstick - allt under det självklara mottot att en skalpering i hemmet aldrig blir så jobbig som om man just målat hela verandan full av kalligrafi.
[I]Livets hjul[/I] är en film som man måste ge lite tid. Till en början kan pojkens och läromästarens etiska drabbningar ("Nej, va faan gör du, du får inte vira ett rep runt ormen! Skulle du tycka om det själv?") kännas som ganska oinspirerande buddhism for dummies. Men efterhand tätnar deras relation, och det blir en far-son-skildring som både är skrämmande och ömsint. Resultatet blir som en slags ideologisk underbyggnad till det Kim Ki-Duk skildrat de senaste tio åren. Kanske inte med samma chockpotential som säg [I]The Isle[/I], men minst lika fascinerande.
Skådespelare:
Regi:
