Little Miss Sunshine

Johanna Koljonen 10:54 29 Nov 2006
Familjen Hoover har problem. Pappans (Greg Kinnear) selfhelp-böcker om att uppnå framgång vägrar envetet uppnå framgång. Hans pappa (Alan Arkin) är en uppkäftig veteran som nyligen blivit vräkt från ålderdomshemmet på grund av sitt knarkande. Den stressade morsan (Toni Collette) bjuder mot bättre vetande hem sin suicidale Proust-forskarbror (Steve Carrell). Tonårssonen har helt slutat tala. Och bakom sina fula glasögon drömmer minstingen Olive, som alla små flickor, om att bli skönhetsdrottning. När hon av en slump vinner en finalplats i Little Miss Sunshine-tävlingen, har familjen inget val. Klanen klämmer in sig i en dysfunktionell folkabuss och sedan blir det road trip för hela slanten. Kommer de vuxna Hoovrarna att finna sin självkänsla längs med vägen? Naturligtvis. Förstår de att de behöver varann? Vad annars. Och är det verkligen nödvändigt att tillåta Olive att förnedra sig i tävlingen? Det är en kinkigare fråga. Hur förklarar man för ett vanligt barn att lycka inte är att dansa farfars koreografier på scen omgiven av skräckinjagande JonBenet Ramsey-kloner? Skönhetstävlingar för barn är ett av de där uramerikanska fenomenen som civiliserad östkustmedelklass skall förakta. För att handlingen ska funka är det meningen att vi ska förstå att Hoovers egentligen inte är en pageant-familj. Olives resa mot en grym och sexualiserad tävlingsmiljö sker bara för att alla vuxna är för upptagna med sig själva för att reflektera över vad de egentligen sysslar med. Fram till höjdpunkten är Little Miss Sunshine, trots de roliga karaktärerna och alla framstående skådisar, en rätt enkelspårig komedi. Spänningen skapas av det hotande slutet, av insikten att familjens kärlek kanske inte är nog för att skydda ett barn mot samhällets allra obehagligaste värderingar. Det tycker jag är spännande, om än inte riktigt nog. Problemet är antagligen mitt, inte filmens - jag har bara sett väldigt, väldigt många smarta och varmhjärtade indie-komedier. I kön till damtoan efter filmen var stämningen däremot renodlat entusiastisk. "Jag känner liksom att mitt liv har blivit bättre av att jag har sett den här filmen." Den tantens tittarupplevelse tillönskas härmed er alla.
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner