Lita på Mr Reliable

En gång för så länge sen, att jag inte riktigt minns när, stod "based on a true story" för kvalitet, för något som var angeläget. Det här har minsann hänt på riktigt, var så goda och berörs! På senare år har begreppet totalt urvattnats och i dag fungerar det för mig som en varningsskylt -- instinktivt osäkrar jag penna och anteckningsblock. I dag betyder "based on a true story" -- se upp, det här är garanterat klibbigt sentimentalt, var så goda och gråt!Men att den australiensiska komedin Lita på Mr Reliable bygger på en verklig händelse, gör den egentligen bara ännu bättre. Historien är i själva verket för bra för att ha hänt. Verkligheten överträffar här på det mesta njutbara vis dikten.Den lindrigt begåvade småtjuven Wally Mellish har just avtjänat sitt senaste fängelsestraff. Det är sommaren 1968, bilradion spelar Lovin' Spoonfuls Summer in the City, nu har han bestämt sig för att börja om, starta ett nytt liv, bli en man att lita på -- därav filmens titel.Han träffar tonårskärleken Beryl, hon och hennes lille son flyttar in hans anspråkslösa hem och vore det inte för att Wally råkade plocka på sig några saker för mycket på en bilskrot, så skulle aldrig den här filmen ha blivit till. Denna lilla skitsak får nämligen oanade konsekvenser. 1968 är en politiskt känslig tid även i Australien och plötsligt har Wallys lilla snedsteg förvandlats till ett inrikespolitiskt kaos med polischefer, ministrar och media insnärjda i varandra i en yster dans. Det här är inte den första filmen från Australien/Nya Zeeland på senare år, om den lilla människans kamp mot den stora oförstående samhällsapparaten. Den socialrealism som hade sina starkaste år i Europa under 70-talet tycks alltså nu även nått dit. I Svarta änglar och i Angel Baby gjorde vi besök i samhällets yttersta marginaler -- 15-åriga mörderskor respektive ett mentalssjukt par med en brinnande lust att bilda familj. Där var det inte helt enkelt att hamna på rätt sida i konflikten, om man säger så.Styrkan med Lita på Mr Reliable, till skillnad från de båda andra, är just att den inte sökt sig ut på den vassaste eggen för att bevisa något. Den är jordnära, den handlar om "vanliga" människor som helst av allt vill gifta sig, bygga bo och få dansa i lugn och ro till Only One Woman. Mycket därför är den här verkliga historien, i sina bästa stunder, satir av allra bästa märke. Tillika med en magnifik final, i paritet med Moment 22 i sin politiska ironi.