Jenny är död. De påstår att hon dog i en bilolycka i USA men hennes far, den hårdföre kåkfararen Wilson, tror inte på ödet. Han lämnar sitt England för Los Angeles där han försöker hitta den skyldige; han vill göra upp räkningen men är inte riktigt säker på att det finns en sådan att göra upp. Wilson närmar sig sakta något slags konklusion, han speglar sig i den, och bilden som sakta tornar upp är inte helt lätt att umgås med.
Steven Soderbergh rör sig i [I]The Limey[/I] i filmiska rum som inte har besökts på mycket länge - det här är nämligen något så udda som en impressionistisk thriller. Man skulle lite slappt kunna påstå att filmen berättas ur Wilsons synvinkel men det är mycket mer intrikat än så. Vi befinner oss snarare på en irrande hajk i hans hjärnsubstans där vi gör nerslag i de minnen och fantasier som han har kring sitt nästan heligt skimrande hämnduppdrag.
Det är på sätt och vis även en cineastisk thriller, som lånar friskt från framför allt det sena 60-talet, både vad det gäller hippiearv och den tidens ibland mer avantgardistiska filmform. Det är ingen tillfällighet att två av det decenniets coolaste killar, Stamp och Fonda, bildar par här. Vurmen är tydlig och underhållande - inte minst då Soderbergh har köpt in rättigheterna till Ken Loachs [I]Stackars flicka[/I] från 1967 (där Stamp spelar en ung kriminell vid namn Wilson), från vilken han använder klipp och förklär dem som varandes tillbakablickar på pappa Wilsons förflutna och tidiga föräldraskap.
All denna ambition slår förvånansvärt väl ut. Det som borde ha känts krystat blir i stället berikande och berättarmäsigt nydanande. Lite mer svårsmält är emellertid det eviga poserandet. Soderbergh är aningen för kär i förment suggestiv slow-motion och stilla närbilder, och även om det sistnämnda inte är en vanlighet i genren - och därför välkommet - blir det i längden lite påfrestande, lite sökt.
Men det överskuggar ändå inte det faktum att Steven Soderbergh, som ju har legat i kreativ koma farligt länge (alla fans av förra årets [I]Out of Sight[/I] sliter nu sitt hår över min bristande insikt), återigen framstår som en högst egensinnig filmmakare. Och sådana kan vi som bekant aldrig få nog av.
Kort är den också.
(Premiär 17 mars)The Limey
Skådespelare:
Regi:
