Bakgrundshistorien till Lady in the water förlåter kanske något. Ung, megalomanisk regissör blir så pissed off på lustmorden på sin fiaskofilm The village att han skriver in Bob Balaban som djupt osmaklig filmkritiker, sig själv som hyperbegåvad författare med lösning på alla de stora kosmiska frågorna och dessutom plitar ner öppna brev om hur hans gamla filmbolag Disney inte kan se det geniala i att en stoisk sjöfungru dyker upp i Paul Giamattis vaktmästarpool i Philadelphia.
Det hela är förstås otroligt roligt.
Men medan en crazyregissör som David O Russell (I heart Huckabees) ofta lyckas balansera upp sina nyandliga infall med åtminstone en handfull riktigt briljanta scener är Lady in the water en gammal hederlig hybrisbomb från början till slut. Redan i den naivistiskt animerade prologen nämns något om hur människan inte längre är mottaglig för hjälp, och det är väl med det filtret man ska läsa resten av historien. Bryce Dallas Howard är den heta sjöjungfrun och hennes uppdrag är att bistå väl utvälda människor. En någorlunda deprimerad Paul Giamatti hittar henne i trädgården och det står så småningom klart att denna "narf" måste akta sig för ett slags hyenaliknande kreatur som heter "scrunts". På vägen måste Giamatti bland annat mumsa kakor och mjölk som ett spädbarn hos två koreanska kvinnor och umgås med andra centrala figurer i omgivningen, däribland Jeffrey Wrights mystiska korsordsexpert, Shyamalan själv och - enda orsaken att lösa biljett - Bob Balabans filmkritiker Mr Farber, gissningvis en hälsning till San Diego-kritikern Manny Farber.
Vad vi ska göra med den informationen är oklart. Likaså hur stor terapinotan blir för den generation barn som blir itutade att den här typen av Moore Magazine-fantasy någonstans bär på ett viktigt andligt budskap.Skådespelare:
Regi:
