I Sverige har den sydkoreanske regissören Hong Sang-Soo länge varit något av en festivaldarling. Men det är först med sin sextonde film, vilken fått den svenska titeln Kärlek, konst och risvin, som han når ut i den reguljära biorepertoaren.
Likt en Sliding Doors riktad till arthousepublik serverar Sang-Soo en uppburen filmregissörs möte med en ung konstnär i två alternativa skeenden. Han (Jae-Yeong Jeong) har kommit en dag för tidigt till staden Suwon där han ska prata om en av sina filmer. Hon (Min-Hee Kim) ser sällan på film men känner ändå igen honom till namnet. Efter ett slumpartat möte spenderar de dagen tillsammans. De promenerar, besöker hennes ateljé, pratar om konst och dricker kopiösa mängder risvin innan de hamnar på en tillställning hemma hos några av hennes vänner.
De som tidigare bekantat sig med Sang-Soos filmer kommer sannolikt känna igen sig i hans trivsamma sävlighet. Berättandet är inte lika intrikat som i Hill of Freedom, för att ta ett exempel, men atmosfären är sig lik. Den präglas av en skenbar banalitet, både i handling och i bildspråk. För ofta finns mycket att ta fasta på också när ingenting egentligen hänt. Något åskådaren ges en andra chans att upptäcka när berättelsen halvvägs in i filmen börjar om.
De två versionerna delar kronologi men har olika utfall. Vad som framförallt skiljer utveckling åt är hans uppriktighet. Samtidigt har båda gemensamt att de i någon mening avklär schablonen av den manliga konstnärens ängslan och ömklighet i jakten på ungdomlig kärlek, eller en musa om man så vill. Den ena bildligt och skoningslöst i en av filmens bästa scener och den andra mer bokstavligt när ett berusat behov att uttrycka sig leder till spontan strip-tease. Gemensamt för båda skeendena är också att de lyckas med detta utan att tillintetgöra spänningen i den nervösa romans som uppstår. Tillsammans utgör de två delarna en både finstämd och intelligent bagatell.
