Vill man som skådespelare verkligen spela Allan, så skall man tveklöst spela Richard, ja, den tredje; Richard III Shakespeares klassiska tragedi. Alla manliga skådespelares dröm och paradroll. Och det är inte svårt att förstå varför: William Shakespeares Richard III är den ultimata representanten för det mest hänsynslösa och själviska i människans natur. Richard är ondskan själv; men han är också viljestark, tapper, intelligent. En sotsvart själ i en krymplings kropp. Maktbegäret är den luft han andas och han skyr inga som helst medel för att nå sina tidigt utstakade mål. Richard III är med andra ord en ständigt aktuell figur, rikt representerad i mänsklighetens, för att nu inte säga manlighetens, historia. Att förstå Richard III är av samma vikt som att till exempel förstå en Napoleon, en Hitler, en Stalin med flera.
Men det är å andra sidan inget lätt litet drama att iscensätta, inte heller att förstå i alla dess turer och komplikationer.Den amerikanske skådespelaren Al Pacino har länge varit besatt av sin Richard, men när han äntligen ger sig i kast med dramat kastar han traditionen åt sidan och presenterar istället en slags ficton-dokumentär; ja, originaltiteln på Pacinos "filmatisering" säger faktiskt det mesta, Looking for Richard. Det är nämligen precis vad det handlar om; Al Pacino söker, med hjälp utav bland annat en rad skådespelarkollegor, dramats innersta kärna. Han spelar visserligen upp tragedins nyckelscener, i de mest oväntade miljöer, men lika viktigt är Al Pacinos egna funderingar, hans samtal med sina skådespelarkollegor, under repetitioner och raster, och hans sätt att konfrontera både Shakespeare och Richard med vardagens händelser och människor. Den svenska titeln, I väntan på Richard, som man kan anta skall vara en parafras på I väntan på Godot blir tyvärr helt missvisande. Al Pacinos, och filmens, sökande är så att säga huvudmenyn. Något väntande är liksom inte aktuellt, tvärtom; Pacino är på jakt och vi med honom.Här finns en munterhet, en lust, en lekfullhet, en fröjd som man tveklöst förälskar sig i och Pacino som ciceron är både roande och bildande. Hans humor, ofta talar han "hädiskt" rakt in i kameran, till oss, ställs i bjärt kontrast till dramats inneboende allvar, vi kommer mycket snart att dela hans nyfikenhet och just försöken att bryta ner högtidligheten och svårighetsgraden blir till filmens höjdpunkter. Det är helt enkelt en lysande föreställning utan några som helst konstifikationer. Både film och teater när det är som både mest och bäst.Looking For Richard
Skådespelare:
Regi:
