Richard Hobert har ju nyligen gjort en film om den komplicerade relationen mellan två vuxna systrar och arvet efter deras labila morsa, i en genre man skulle kunna kalla ofrivillig dramakomedi.
Curtis Hanson ([I]8 Mile[/I]) är inne på samma spår i denna chicklit-filmatisering men gör tvärtom: [I]I hennes skor[/I] visar sig trots sin fjäderlätta presentation överraskande innehålla både oanade djup och genuint intressanta huvudpersoner. Förväntningarna är nu heller inte högt ställda (fyndigt va - en tjejfilm med [I]skor[/I] i titeln) men när förpackningen inte är allt för pretentiös blir man ju dubbelt så glad för varje oväntad vändning.
Det borde förstås ringa en liten klocka någonstans redan när man hajar att Toni Collette verkligen spelar huvudrollen i den här filmen. Alltså: hon är inte bara den fula, präktiga juristsystern Rose, vars uppgift i handlingen är att lägga moraliska krokben för den snygga blondinen. Fokus ligger länge hos denna kompetenta men osäkra arbetsnarkoman och stannar kvar också då Cameron Diaz, en snattande partypingla med VJ-ambitioner, dyker upp som gäst på obestämd tid. När Rose förklarar varför hon står ut med kaoset - "jag vet, snygg-Maggie ska alltid ta över och förstöra, men hon [I]är[/I] min syster" - är det nästan som om hon ber biopubliken om ursäkt för avbrottet i sin kontors¬trista vardag.
Collette må spela tjock och olycklig i sitt hyperkänsliga [I]Muriels bröllop[/I]-register, men Diaz inte är dramatiskt utklassad. För naturligtvis tar Maggie över showen, både vad gäller Roses liv och filmen i stort, och ingen blir överraskad när det visar sig att den asjobbiga lillasystern inte heller har det så lätt. Hon har inga framtidsutsikter (so what), eller vänner (buhu) - och hon kan inte läsa. Say what? Vidden av inlärningssvårigheterna avslöjas i en briljant antydd förnedringsscen. Efter friheterna som den manipulativa slynan har tagit sig hos systern borde man ha svårt att sympatisera med henne, men Diaz illustrerar den fruktansvärda hjälplösheten av ett osynligt handikapp så rörande att man till slut ger efter.
Något lyckligt slut blir det förstås inte förrän båda systrarna har hittat sig själva och det gör de dessvärre på varsin ort. När Maggie hittar tjejernas farmor på ett äldreboende i Florida inleds en helt annan film som vore svår att acceptera i helheten om inte tanten var Shirley MacLaine. Lite lökigt är det nu också, men de kärlekskranka åldringarna bjuder på några lättköpta skämt att fördriva tiden med fram till den lyckliga och, på det stora hela, rätt tillfredsställande upplösningen.Skådespelare:
Regi:
