Det är ett smått sargat Kina som Yimou visar i sin samtidsskildring Hotell Lyckan. Följderna av kapitalismens intåg visas genom effektiva detaljer - ett stängt kontor, en fabrik som ska rivas och tjusiga kiosker som säljer Häagen-Dasz i gathörnen. Filmens huvudperson Zhao är en pensionerad fabriksarbetare som ständigt är på jakt efter pengar, eftersom kvinnan han vill gifta sig med vill bli uppvaktad på ett tjusigt sätt och insisterar på ett pråligt bröllop. Zhao
uppbådar en kinesisk variant av gnosjöandan, snyggar hjälpligt till en fallfärdig buss och öppnar Hotell Lyckan - där hångelsugna par kan vara för sig själva en stund. Tyvärr överdriver han ordentligt när han berättar om sitt affärsprojekt för fästmön, och har snart övertalats till att ge hennes blinda styvdotter jobb på hotellet. Ett stort och omfattande projekt
tar nu sin början, där Zhao och hans pensionerade före detta
arbetskamrater tillsammans bygger upp en låtsasvärld för den blinda flickan. En bandspelare bidrar med stadsmiljö, och delar av den stängda fabriken byggs om till ett rum där flickan kan ge det påhittade hotellets kunder massage. De pensionerade arbetarna agerar gäster, och betalar flickan med pengar
som de får av Zhao. En sorts Truman-show i verkligheten.
Den svarta humorn och den försiktiga driften med kapitalismen fungerar alldeles utmärkt en bra bit in i filmen. De onödigförklarade pensionärerna som plötsligt aktiveras med
att skapa och hålla igång det fiktiva hotellet och låtsasekonomin, och tragedin om den blinda flickan som får slita ont utan att få någon uppskattning eller kärlek av varken sin groteska styvmor eller den feta och bortskämda styvbrodern. Mellan dem Zhao som försöker hålla alla nöjda, men bara snärjer in sig i nya
lögner, som dessutom är så kostsamma att hålla igång att han håller på att bli utblottad. Det är bitvis både barockt och absurt, men kombinationen av drama och komedi blir dessvärre både
ytlig och tragisk. Slutscenerna andas både förvirring och övertydlighet, att låta undertexten levereras av ett inspelat meddelande på en bandspelare och en uppläsning av ett brev är varken filmiskt eller intellektuellt utmanande. Zhang Yimou som ofta censureras i hemlandet, har fått en riktig publiksuccé med Hotell Lyckan på hemmaplan. Tyvärr känns det som känslan av angelägenhet sjunker i samma takt som hemmaregimens samtycke ökar.
Skådespelare:
Regi:
