Mellan åren 2000 och 2001 mördade Saeed Hanaei 16 kvinnor i den iranska staden Mashhad. I iransk press kallades morden för “the spider killings”. Offren, som var prostituerade, narkomaner eller både och, lurades hem till Hanaei där han ströp dem. När han till slut greps uppgav han under rättegången att han velat rädda staden från moraliskt fördärv. Det är en hårresande berättelse, både sett till brotten i sig och det efterspel där Hanaei hyllades som en hjälte i konservativa kretsar.
Någon som förfasades över reaktionerna var Ali Abbasi som studerade i Teheran vid tiden. Idén om att göra en spelfilm om det hela ska ha uppstått redan när han såg Maziar Baharis dokumentär And Along Came a Spider (2002). Från uppslag till färdig film har det gått drygt två decennier. Under tiden har Abassi lämnat Iran och etablerat sig som regissör i Danmark och Sverige. Hans andra långfilm, Gräns, prisades i Cannes 2018 i kategorin Un certain regard, och Holy Spider, som filmen om morden i Mashhad heter, tävlade om Guldpalmen 2022.
Priset gick som bekant till Ruben Östlunds Triangle of Sadness, men Zar Amir Ebrahimi prisades för sin insats som den fiktiva journalisten Arezoo Rahimi som åker till Mashhad för att rapportera om morden. Det iranska kulturdepartementet fördömde Ebrahims pris, kallade det politiskt motiverat och jämförde Holy Spider med Salman Rushdies “Satansverserna”. Men att iranska myndigheter tjurar borde väl inte förvåna någon. Särskilt inte som Abbasi uppenbart är mer intresserad av att avklä en samhällelig misogyni än att göra någon snaskig seriemördarfilm.
I filmens inledning får vi ta rygg på ett av offren och hinner få en inblick i hennes nattsvarta vardag innan hon hoppar på Saeeds (Mehdi Bajestani) motorcykel. Scenerna som leder till filmens första mord fungerar som ett slags prolog, efter vilken fokus fördelas mellan Arezoos jakt på gärningsmannen och dennes allt mer vårdslösa framfart. Det är ofta brutalt, alltid välspelat och framförallt omskakande. Men inte bara på grund av den råa skildringen av Saeeds våldsgärningar. Utan även givet tajmingen för filmens svenska premiär.
Det är omöjligt att inte se Holy Spider mot de protester som pågått sedan 22-åriga Amisha Amini avled i den iranska moralpolisens våld i september 2022. Det påstådda brottet? Att inte ha burit sin hijab i enlighet med statliga bestämmelser. En vetskap som är svår att skaka av sig varje gång Arezoo kommer i kontakt med män, vare sig det är en hotellreceptionist som har synpunkter på hennes civilstatus och hur väl håret täcks av hennes sjal, eller om det är chauvinistisk snut som tränger sig in på hennes rum. Det är nästan här det bränner till som mest. För även om ramverket är berättelsen om en seriemördare är Holy Spider lika mycket en thriller om att vara kvinna i Iran.
