Häftig och begeistrad

Riktiga män fiskar torsk och sjunger i kör. Okej, det beror kanske på vem man frågar. Men i den här mansfilmen kan livet sammanfattas så kärnfullt. Utan piren och kören hade inte Berlevåg funnits, som någon av de 30 männen i kören formulerar det hela. Det här är en mycket märklig film. En film med ett gäng flamsiga farbröder från Finnmark som i någon mån är en av årets mesta feel good-filmer. Alla som ser Häftig och begeistrad lär leva lite längre på sin upplevelse. Därmed inte sagt att det är världens bästa film. Inte alls. Det är en liten film med relativt små variationsmöjligheter och den gode Jensen kunde med lite mindre närsynthet rundat av sisådär en kvart tidigare. Men det är en film med mycket stort hjärta. Och om film nu är konst och om en av konstens uppgifter är att göra människor glada - då är den här dokumentären stor konst. [I]Häftig och begeistrad[/I] har flera bottnar. Å ena sidan är det en lite sorglig berättelse. Återväxten i kören är väl inte riktigt vad den borde vara. Gamle Einar, 95, har sett en hel manskör gå bort under sina 60 år som tenor. Klockan tickar. En dag så är det kanske bara piren kvar. Och vad händer med Berlevåg då? Å andra sidan är filmen en klockren hyllning till livet och till tanken att se möjligheterna istället för hindren. Här har vi en gammal amfetaminist som med gott humör fixar mat till hela gänget när det är fest, och här har vi en fiskare som konstaterar att han har ett yrkesmässigt fullvärdigt liv - vad ska man då mer sträva efter? Och så har vi saltet i kören, den gamle stalinisten som alla får extra anledning att kiva med när kören i slutet av filmen åker på turné till Murmansk. Jag är tacksam för att jag slipper bo i Finnmark, men jag är ännu mer tacksam för att jag fick veta det på ett så här trivsamt sätt.