Grimm

Jag antar att det finns någon förvirrad avsikt här från början, något om att översätta de gamla Bröderna Grimm-sagorna till modern tid. Att låta de två barnen, Jacob och Marie, som sätts ut i skogen av sina föräldrar, möta vår tids monster och häxor. Att låta de lantliga oskulderna konfronteras med liderliga feta kvinnor, prostitution och organhandel och fnissa lite åt fyndigheterna om vår tids ondska. Att det blir extra kul om de två naiva "barnen" spelas av vuxna skådespelare, framför allt om tjejen har en superkort flickkjol. Jag antar att resan som de två gör, från Holland till Spanien, har något annat skäl än möjligheterna att söka bidragspengar från europeiska filmfonder. Jag önskar innerligt att filmens producent fick en omskolningskurs av kulturarbetsförmedlingen i Amsterdam, och att han idag stortrivs med sitt nya jobb som svetsare. För [I]Grimm[/I] är en film där upphovsmännen verkar ha nöjt sig med ett briljant uppslag, och sedan helt struntat i att fördjupa det, eller ens försöka få in de vitt skilda delarna i något sorts sammanhang. Jag sitter och funderar efter filmen: Vad ville de egentligen med de incestuösa vibbarna mellan brorsan och systern? Vad vill de [I]egentligen[/I] med den där konstiga övergivna byn med den övergivna åsnan? Förutom några tomma kulturlingoklyschor om ondskans ansikten i det moderna samhället så får jag bara huvudvärk. Tro mig, jag har inga svårigheter med att uppskatta burleskerier och groteskerier -- alltså tyckte jag att scenerna där killen under gevärshot tvingades ha sex med en tjock bondmora var vagt underhållande --men när de bara verkar vara publikfriande inslag i en historia helt utan poänger orkar inte ens jag hålla uppe entusiasmen. Skulle du ändå våga dig på att se [I]Grimm[/I], eftersom du ändå tycker att filmkritiker bara prata skit, men känna halvvägs in i filmen att du tröttnar -- tveka inte att lämna biografsalongen. Slutet på historien är ändå intetsägande och helt utan förklaringar, så du behöver inte känna att du missar någonting.