Vin på bär, kan man göra det? Får man göra det? Svaret på den första frågan är ja, och svaret på den andra frågan är "nja".
Daniel Draculsson Wines krossar invanda idéer om hur man ska göra vin och kommer till Nöjesguidens Dryckesfester i både Göteborg och Stockholm för att låta oss provsmaka.
Hej Daniel! Det är första gången du är med på vår dryckesfest – berätta lite om dig och dina viner.
– Tjenare! Jag heter Daniel Draculsson och gör vin på vilda nordiska bär här i Göteborg. Jag är född i Transsylvanien, uppvuxen med fermentering och mörka smaker, och har landat i Norden där bären gör jobbet bättre än blod någonsin gjorde, haha! Mina viner är småskaliga och gjorda för folk som gillar lite mer syra, djup och lite svärta men utan att det blir pretentiöst. Det är seriöst hantverk med en glimt i ögat. A sucker for berries, helt enkelt.
Att göra vin på bär bryter mot många traditionella föreställningar – var kommer drivkraften ifrån att gå just den vägen?
– Jag har egentligen aldrig varit särskilt intresserad av att följa traditioner bara för att de är traditioner. I Norden har vi fantastiska bär, stark syra och ett klimat som lämpar sig för något annat än klassiskt druvvin. Drivkraften kommer ur nyfikenhet och respekt för smaken snarare än för regler. Om resultatet är gott, levande och har personlighet, då spelar det mindre roll vad man kallar det.
Hur reagerar vinvärlden på det du gör: nyfikenhet, skepsis eller total förvirring?
– Lite av allt, skulle jag säga och det är helt okej. Vissa är nyfikna, andra skeptiska, och några ser mest förvirrade ut tills de smakar. Bärvin ligger utanför många invanda ramar, men smaken brukar göra jobbet ganska snabbt.
Så länge det som finns i glaset är seriöst gjort och gott, brukar förvirringen övergå i nyfikenhet. Och ibland i ett leende.
Finns det något ideologiskt i att jobba med nordiska bär snarare än klassiska vindruvor, eller handlar det mer om smak och känsla?
– Ja, det finns faktiskt ett manifest: “grapes are overrated”. Vinvärlden har på många håll blivit lite för trygg, lite för förutsägbar. Samma druvor, samma referenser, samma idéer om hur vin ska smaka och pratas om.
För mig handlar bärvin om att återinföra lekfullhet, syra och nerv. Nordiska bär har karaktär, vildhet och ett uttryck som inte går att återskapa någon annanstans. Det är ett sätt att göra vinvärlden lite mindre tråkig och samtidigt ta smaken på fullaste allvar.
Till sist, vad har du med dig som vi absolut inte får missa att provsmaka?
– Ni får absolut inte missa Appetite for Blodbär, gjort på vilda blåbär. Det är mörkt, saftigt och lite dramatiskt, ett vin för sena kvällar, tunga låtar och beslut man ändå står för dagen efter. Sen har vi Blackberry Sabbath, gjort på björnbär. Lite ljusare, lite piggare, men fortfarande med syra och attityd. Det är vinet man öppnar först… och ofta det som tar slut först. Två viner, två humör, viner som trivs bäst i mörker och helst vilar horisontellt. I källare. Eller i kista. Båda skapade med full övertygelse om att druvor är överskattade, att bär förtjänar rampljuset och att bra vin mår bäst av lite mörker och väldigt lite solljus.
Stad:
Kategori:
Se alla artiklar om:
