Ginger och Rosa

Sebastian Lindvall 13:07 9 Aug 2013


För den vilsna tonåringen Ginger (Elle Fanning) blir atombombens dubbelhet, symbol för destruktiv modernitet tillika början på freden, en ständig påminnelse om att hon måste börja leva. Efterkrigstidens London är en plats där nuet överröstats av protestmarscherna mot framtida hot, där det kontinuerliga flödet av domedagsprofetiska radiosändningar delar upp världen med förödande prognoser.

Till denna världs föds Ginger och Rosa (Alice Englert), som närmast hand i hand kommer till liv och med händerna upptäcker världen. Deras vänskap stöter på hormonella komplikationer när den senare börjar ligga med den förras styvpappa (Alessandro Nivola), en icke-konformistisk intellektuell som skriver pacifistiska essäer och vars svek omvandlar det personliga till det politiska.

I över fyra decennier har den briljanta regissören Sally Potter utmanat föreställningar om femininitet på film. Ginger & Rosa tecknar en övergångsrit med krigsspillror som livmoder, inledd med arkivbilder på Hiroshima som etablerar livets förgänglighet och sätter press på huvudpersonens självförverkligande. Den makalösa Elle Fanning kokar trovärdig tonårstrots på sorg och ilska under sitt uppvaknande, rotat i själsbekymmer istället för svettiga lakan. En tonårsflicka som tillåts att lära sig om sig själv – av sig själv.

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2013.

Fler filmrecensioner